Höstnostalgi

Det har gått och blivit höst ska jag berätta för er. Det är tuffare att vakna nu och för var dag blir det mer och mer lockande att sitta uppe sent på kvällarna och smutta på ett glas tempererat amarone.

Utomhuskvällarna i trädgården är ett minne blott och eftermiddagsglassen är inte längre svalkande god i den ljumma brisen utan mer en förlängning av den redan stelfrusna armen i snålblåsten. Linnen och kortkjolar åker längst in i garderoben och sommarjackor läggs upp på vinden.

Imorse hörde jag på nyheterna att en liten pojkvasker "av misstag" fällde en 210 kilos brumbrumbjörn. Det gjorde mig superledsen, kunde inte pojkrackarn hållt sig till att skjuta älg?

Det kanske också är ett hösttecken, att gränsen mellan glad och ledsen blir lite tunnare. Smärtgränsen sänks naningens.För nu är vintern på g och bara tanken på det får mig att vilja gråta högt.

http://www.z.lst.se/z/