Hungerprojekt

Ibland kan jag verkligen tänka att Antonia föddes i fel sekel.
Inuti min vän frodas nämligen en societetsdam av högsta klass.
Ikväll så skulle vi gå på en liten dragning för en stiftelse som Antonia aktiverat sig inom (ja menar, bara det säger väl en del!).
Jag trodde att man skulle dricka ett glas surt rödtjut och stoppa en hundring i en tillplattad hatt men ack, så fel jag hade!
Efter 5 minuter i lokalen kände jag mig malplace, jag fastnade med en aaaaaaaaastråkig jääääääääääääääääätteblåst mamma till en aaaaaaaaaastråkig jääääääääääääääääätteblåst tjej jag kände lite när jag gick i högstadiet. Jag hade aaaaaaaaaaaaaaaaaastråkigt med den aaaaaaaaaaaaaastråkiga mamman medan Antonia trippade runt på höga klackar i lokalen, hennes steg var som jag föreställer mig en svart betjänts till en stormrik vit familj under kolonialtiden, hon var bokstavligen överallt samtidigt utan att visa en min av ansträngning, bara ett kontrollerat, milt leende.
Själv stod jag i Converse och kände mig mer malplace än någonsin samtidigt som tråkmamman maaaler på om hur hennes dotter borde aktivera sig som volontär inom hungerprojektet nu när hennes kille dumpat henne. Jag bet mig så hårt i läppen att en liten slamsa föll av när hon började resonera kring eventuella anledningen till hans spolning.
Nu ligger jag i soffan insvept i två morgonrockar, en ullfilt och en kopp te och jag trivs som fisken i vattnet.

Smaken är som baken.