Det är ett riktigt litet fitt-ord som borde utrotas om ni ursäktar mitt språk.
Varje gång jag hör ordet lär så sker någonting inombords. Någonting brister.
Nu senast var för ett par dagar sen då jag var på redaktionsmöte för skoltidningen. Vi pratade igenom olika grejer (får man säga grejer om man kanske ska bli journalist?) som ska va med i tidningen och chefredaktören frågade om någon skulle gå på modeveckan på Berns. Bakom mig sitter en liten ettrig tjej (jag ber en tyst bön att jag aldrig kommer säga till någon i skoltidningen att jag bloggar) och tittar sig runt noga så att alla hör och säger:
-Ja, jag lär ju gå på den.
ÖÖÖÖÖÖ, va?
Vadå du lär gå på den?
För att du är 89:a och anorektisk så lär du gå, eller vad menar du?
VAD FAN MENAR DU?
Det är det här jag menar, ni märker ju hur det låter- när jag hör det fittiga lilla ordet lär.
Nåt går sönder.
Hahaha! Fy fan va rolig du är Joey
SvaraRaderaLär! Ja, det kommer jag ihåg när både du och Davva använde i varje mening, men det var ett par år sedan. Utveckling var ordet! Kul kåseri med en aning av ironi. Nu går jag till hamnen och tar en kaffe!
SvaraRaderaInte anonym. Glömde bort att fylla i namn. Torre förstås
SvaraRadera