Det var då jag kom på det, i Buenos Aires. Jag pratade med en fyra år yngre förmåga från Djursholm. Hon gestaltade fram sina berättelser och omvandlade varje liten anekdot till en spexig sketch som tog oss alla tillbaka till ursprungstiden för historien.
Det var då jag insåg hur otroligt jobbigt det är med folk som inte kan tala i klartext. Folk som svamlar, flaxar med armarna, brölar och talar med fejkad skånska/gotländska/gnällbältska. Hon och jag. Och hon förstörde allt. Jag kan inte längre föra ett samtal utan att dubbelkolla om jag är sådär störig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar