Jag lånade ett par proffsstrumpor av Johannes i morse. Proffsstumpor är för den som inte visste det strumpor som har stödkanter.
Problemet var att de här strumporna var så tjocka att mina stövlar blev 2 strl för små. Jag fick stanna 10 ggr på väg till jobbet och andas för att dämpa smärtan de frambringade.
När jag kom till jobbet kastade jag av mig stövlarna och dök ned under mitt skrivbord för att
hitta eventuella extraskor. Det enda som stod där var ett par jättejättehögklackade skor.
Det fick i alla fall duga så nu klampar jag runt i för höga klackar och blodiga blåsor.
onsdag 26 november 2008
Morgonen etappvis
Jag spinner vidare på mitt så uppmärksammande vinterinlägg.
Min vintermorgon är uppdelad i två etapper, båda präglade av självkontroll.
Steg 1
Säger sig självt- Att stiga upp ur sängen. Försöker tänka på proffsiga saker som ska hända under dagen men jag ser bara en moddigt Torsgatan, min kontorslunch bestående av tinade ärtor och matvete och mösshår.
Steg 2
Jag har pallrat mig upp och sjunkit ihop till en liten påse i soffan.
Jag sitter med en kaffe i handen och kollar på Nyhetsmorgon. Jag sitter tills smärtgränsen är nådd, alltså att klockan slagit tio över 8 och jag kommer grovt för sent om jag inte rör på påkarna.
Tjugo minuter senare är jag på väg till jobbet med matvetet i väskan. Jag lyssnar jag på Sommar i P1 på Podcast, tittar ut över ett moddigt Torsgatan, jag suckar djupt.
Min vintermorgon är uppdelad i två etapper, båda präglade av självkontroll.
Steg 1
Säger sig självt- Att stiga upp ur sängen. Försöker tänka på proffsiga saker som ska hända under dagen men jag ser bara en moddigt Torsgatan, min kontorslunch bestående av tinade ärtor och matvete och mösshår.
Steg 2
Jag har pallrat mig upp och sjunkit ihop till en liten påse i soffan.
Jag sitter med en kaffe i handen och kollar på Nyhetsmorgon. Jag sitter tills smärtgränsen är nådd, alltså att klockan slagit tio över 8 och jag kommer grovt för sent om jag inte rör på påkarna.
Tjugo minuter senare är jag på väg till jobbet med matvetet i väskan. Jag lyssnar jag på Sommar i P1 på Podcast, tittar ut över ett moddigt Torsgatan, jag suckar djupt.
tisdag 25 november 2008
måndag 24 november 2008
Vänner sökes
Jag positionerade mig illa kvickt som tjejen som helst ville bli lämnad i fred. Då tillfälle gavs var och är jag fortfarande flitig på att visa mitt öppna hat mot Poppius journalistskola. Jag har under en termin tjurat i ett hörn under lektionerna. När mina medstuderande hängt vid kaffeapparaten har jag begravt mig i en bok. Jag har inte velat beblanda mig med idioterna.
Men idag hände något. Jag märkte att alla helt plötsligt kände varandra. De skrattade och pratade om att ta en öl på onsdag. Två pratade om det där stället innan kungsholmsbron (?), hur god paktstansk mat är och en lunch i nästa vecka.
Helt plötsligt var jag förfärligt intresserad av att vara med. Jag trodde jag gjort mig intressant i min tysta mystik men jag var visst en tråkig enstöring som ingen ville dricka öl med.
Snopet och lite smärtsamt.
Men idag hände något. Jag märkte att alla helt plötsligt kände varandra. De skrattade och pratade om att ta en öl på onsdag. Två pratade om det där stället innan kungsholmsbron (?), hur god paktstansk mat är och en lunch i nästa vecka.
Helt plötsligt var jag förfärligt intresserad av att vara med. Jag trodde jag gjort mig intressant i min tysta mystik men jag var visst en tråkig enstöring som ingen ville dricka öl med.
Snopet och lite smärtsamt.
Att acceptera sin fulhet
En rolig sak med vintern är att man är berättigad till att äta typ dubbelt så mycket som resten av året. Ibland snöar det och är soligt och innan snön blir grå modd så är det himla vackert.
En tråkig sak med vintern är att man är ful som stryk. Min pappa har alltid understrukit vikten av att inte använda ordet ”man” då man inte kan utgå från någon annan än en själv. Men i det här fallet så tänker jag trotsa Torsten.
På vintern så är man:
1. Tjock. Det spelar ingen roll hur mycket vitkål man käkar och hur många Reisen man undviker. Lik förbannat drar kroppen åt sig minsta lilla Läkerol för att skydda sig mot denna evinnerliga kyla vi präglas av i Sverige.
2. Fattig. Det spelar ingen roll hur många hundralappat man stoppat under madrassen eller hur många partytoppar på HM man tappert ignorerat. För lik förbannat fyller två-tre personer år i december OCH alla ska ha julklappar. Helvete. Har man dessutom, som jag, en långresa inplanerad så är man helt körd.
3. Ful. Dels så är man ju tjock. Dessutom så är man konstant osminkad. Spelar ingen roll hur mycket ID man vräker på för lik förbannat blåser vinden/regnar/snöar det och allt rinner av ansiktet innan man hinner komma till jobbet.
4. Elektrisk. Hår+Dunjacka=Katastrof November-mars spelar det ingen roll hur många tusenlappar du lägger ned på TIGI, Joico, Maria Nila m.fl. för lik förbannat ser ditt hår ut som skit.
5. Puckelryggad. Hållningen som annars är så viktig förkastas fullständigt under denna delen av året. Det sägs ju att man kan ”tappa 4 kilo” genom att sträcka på sig och hålla in magen.
I december kan man ju inte göra annat är att, i skydd mot kylan och blåsten, hålla upp axlarna mot öronen, titta ned i gatan och gå med armarna i kors.
6. Snorig. Self explanatory.
En tråkig sak med vintern är att man är ful som stryk. Min pappa har alltid understrukit vikten av att inte använda ordet ”man” då man inte kan utgå från någon annan än en själv. Men i det här fallet så tänker jag trotsa Torsten.
På vintern så är man:
1. Tjock. Det spelar ingen roll hur mycket vitkål man käkar och hur många Reisen man undviker. Lik förbannat drar kroppen åt sig minsta lilla Läkerol för att skydda sig mot denna evinnerliga kyla vi präglas av i Sverige.
2. Fattig. Det spelar ingen roll hur många hundralappat man stoppat under madrassen eller hur många partytoppar på HM man tappert ignorerat. För lik förbannat fyller två-tre personer år i december OCH alla ska ha julklappar. Helvete. Har man dessutom, som jag, en långresa inplanerad så är man helt körd.
3. Ful. Dels så är man ju tjock. Dessutom så är man konstant osminkad. Spelar ingen roll hur mycket ID man vräker på för lik förbannat blåser vinden/regnar/snöar det och allt rinner av ansiktet innan man hinner komma till jobbet.
4. Elektrisk. Hår+Dunjacka=Katastrof November-mars spelar det ingen roll hur många tusenlappar du lägger ned på TIGI, Joico, Maria Nila m.fl. för lik förbannat ser ditt hår ut som skit.
5. Puckelryggad. Hållningen som annars är så viktig förkastas fullständigt under denna delen av året. Det sägs ju att man kan ”tappa 4 kilo” genom att sträcka på sig och hålla in magen.
I december kan man ju inte göra annat är att, i skydd mot kylan och blåsten, hålla upp axlarna mot öronen, titta ned i gatan och gå med armarna i kors.
6. Snorig. Self explanatory.
söndag 23 november 2008
Det finns en viss ålder då man jobbar hårt för att se uttråkad och oberörd ut. Jättekonstigt men jättesant. Jag var på konsert i kväll och såg två killar av det slaget ( 18, akne, mössa och lillebrors vänner) men även en överlycklig jazzpianist. Hela hans kropp ryckte när han spela. Hans fötter steppade och minspelet sa orgasm.
Jag kom fram till att jag avskyr folk som inte bryr sig. Det är ju inte så att killarna fick pröjs för att spela. Nej vi gjorde dom en tjänst som kom dit och lyssnade på deras lilla konsert. Det är inte plågsamt att göra det man tycker om, dom borde vara glada. Ett litet glädjerop. Mera gladlynta pianister och färre griniga basister.
Jag kom fram till att jag avskyr folk som inte bryr sig. Det är ju inte så att killarna fick pröjs för att spela. Nej vi gjorde dom en tjänst som kom dit och lyssnade på deras lilla konsert. Det är inte plågsamt att göra det man tycker om, dom borde vara glada. Ett litet glädjerop. Mera gladlynta pianister och färre griniga basister.
Klockan är 00:56 och det har ringt fyra gånger inom loppet av fem min på hemtelefon. Varje gång jag svarar lägger personen på. Fumlig trött och vinpåverkad har jag letat fram min telefonmanual för att förstå vilken knapp jag ska trycka på för att få fram teleregistret. Utan framgång. Jag försökte memorera numret men blev så nervös att jag glömde det i samma stund som jag svara.
Jag är säker på att det är en granne som ringer. Med stort nöje granskar han (det är alltid en han) mig med hjälp av ett stjärnskådarkikarsikte med megazoom medan jag ligger livrädd i min säng med en morakniv i handen.
Nu ringde han igen. 0704 866 380, Bo Thomas Carlsson i Hägersten jag uppmanar alla som läser bloggen att ringa honom omgående!
God natt
Jag är säker på att det är en granne som ringer. Med stort nöje granskar han (det är alltid en han) mig med hjälp av ett stjärnskådarkikarsikte med megazoom medan jag ligger livrädd i min säng med en morakniv i handen.
Nu ringde han igen. 0704 866 380, Bo Thomas Carlsson i Hägersten jag uppmanar alla som läser bloggen att ringa honom omgående!
God natt
lördag 22 november 2008
Dagens diss
X200 ner till Skara. Förutom att tågets stabiliseringmackapär var trasig så att man svängde fram och tillbaka som en trasdocka och jag mådde illa som in i helvete så satt det två 25-åriga rökande, solarieorangea JLindebergs golf-linje killar bakom mig och lyssnade på Oh Holy Night högt från datorn och sjöng med. På repeat. 2 timmar. Jag blängde på dom minst 10 ggr och de tittade nöjt tillbaka, de ville provocera och de lyckades.
Det var exakt som den där reklamen med ni vet han på flygplanet som sitter och sjunger med sin musik så den andra killen trycker på en knapp och han skjuts ur planet. TÄNK om det hade funnits en sån knapp.
Dagens diss alltså: rökande white trash killar som sjunger julsånger i november.
Nu har Johannes mamma lagat limepaj så jag måste sticka.
Hejdå.
Det var exakt som den där reklamen med ni vet han på flygplanet som sitter och sjunger med sin musik så den andra killen trycker på en knapp och han skjuts ur planet. TÄNK om det hade funnits en sån knapp.
Dagens diss alltså: rökande white trash killar som sjunger julsånger i november.
Nu har Johannes mamma lagat limepaj så jag måste sticka.
Hejdå.
fredag 21 november 2008
Värk
Ligger hemma med extrem huvudvärk, har inte kommit ur soffan på hela dagen, ligger och bloggar från iphonen.
Jag kommer va borta i Skara över helgen, Antonia du håller ställningarna va?
Jag kommer va borta i Skara över helgen, Antonia du håller ställningarna va?
torsdag 20 november 2008
Dagens diss
Tjejer med pumps, strumbyxor, knälång kjol och TÄCKJACKA (gärna av märket Everest).
Vad hände ”Vill man vara fin får man lida pin??” Vad hände med att frysa arslet av sig på vintern medans killarna traskar runt i Timberland och Fjällräven? Vad hände med den vackert skurna och ack så kvinnliga kappan??
Antingen har man byxor och täckjacka, eller så har man kjol/klänning och KAPPA.
Okej?
Vad hände ”Vill man vara fin får man lida pin??” Vad hände med att frysa arslet av sig på vintern medans killarna traskar runt i Timberland och Fjällräven? Vad hände med den vackert skurna och ack så kvinnliga kappan??
Antingen har man byxor och täckjacka, eller så har man kjol/klänning och KAPPA.
Okej?
Ny grej
De senaste dagarna har jag ägnat åt att lyssna på typ alla avsnitt av Fönster mot mediavärlden som gjorts. Detta har dels resulterat i att jag gått själv på gatan och skrikit av skratt och dels att jag börjat känna att jag, likt Alex, har mage att dissa allt och alla.
Så från och med idag ska jag dissa en sak varje dag, det är extra kul på vintern då man är allmänt surare och alla är allmänt fulare.
Det finns risk att det blir för mycket klädrelaterat, då får ni säga till.
Dagens diss är i alla fall det och en kommer snart.
Så från och med idag ska jag dissa en sak varje dag, det är extra kul på vintern då man är allmänt surare och alla är allmänt fulare.
Det finns risk att det blir för mycket klädrelaterat, då får ni säga till.
Dagens diss är i alla fall det och en kommer snart.
tisdag 18 november 2008
Årets blötaste kväll
Ibland så har man turen att få gå ut och äta med sina egna eller sina vänners föräldrar.
Detta är trevligt dels för att de generellt sätt är mycket roliga aftonar och dels för att man får äta på ställen där man annars knappt har råd med ett glas av husets röda.
I december förra året var jag och Antonia ute och åt med hennes extremt sympatiska föräldrar.
Det blev en lång och lyckad kväll som slutade på greve Noppes bar. Samma kväll snackar Antonias mamma till mig och Antonia varsit medlemskort.
Jag och Antonia var lyriska över våra kort och jag hade helt plötsligt världens bästa partytrick: "schhure ni veit ni vaa vei scka geora nuu? Nuu suurru scka vi gå och parta meid kneuugen!".
En månad senare träffar jag Johannes och slutar vara ute till 4 på onsdagskvällar.
Inget party med kungen alltså.
Nu går snart våra kort ut och eftersom det kostar skjortan att vara medlem så tänker jag inte förnya det. Därför har jag och Antonia nu bestämt oss för att visa Noppes besökare vad de har missat, så vi ska utnyttja våra oanvända membercards och ta igen för hela årets relationsrelaterade promillebesparingar.
Detta är trevligt dels för att de generellt sätt är mycket roliga aftonar och dels för att man får äta på ställen där man annars knappt har råd med ett glas av husets röda.
I december förra året var jag och Antonia ute och åt med hennes extremt sympatiska föräldrar.
Det blev en lång och lyckad kväll som slutade på greve Noppes bar. Samma kväll snackar Antonias mamma till mig och Antonia varsit medlemskort.
Jag och Antonia var lyriska över våra kort och jag hade helt plötsligt världens bästa partytrick: "schhure ni veit ni vaa vei scka geora nuu? Nuu suurru scka vi gå och parta meid kneuugen!".
En månad senare träffar jag Johannes och slutar vara ute till 4 på onsdagskvällar.
Inget party med kungen alltså.
Nu går snart våra kort ut och eftersom det kostar skjortan att vara medlem så tänker jag inte förnya det. Därför har jag och Antonia nu bestämt oss för att visa Noppes besökare vad de har missat, så vi ska utnyttja våra oanvända membercards och ta igen för hela årets relationsrelaterade promillebesparingar.
Att vända andra kinden till
Ja men det är väl klart att jag väntar på dig min älskade vän!
När jag konfirmerade mig fick jag lära mig att man skulle vända andra kinden till.
Du hade haft stenpejl på det, Antonia. Om du inte hade ramlat på dasset och slagit i huvudet och svimmat och spenderat resten av konfirmationslägret i sjukstugan vill säga.
När jag konfirmerade mig fick jag lära mig att man skulle vända andra kinden till.
Du hade haft stenpejl på det, Antonia. Om du inte hade ramlat på dasset och slagit i huvudet och svimmat och spenderat resten av konfirmationslägret i sjukstugan vill säga.
Dass Spotting (sjukt kul blogg för övrigt)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)