paris om sju timmar och två minuter

Har nog aldrig varit så politiskt inkorrekt någonsin. En journalist från direktpress ringer och har frågor om utställningen Young Art. Av någon anledning kände jag att jag vill vara den avslappnade, hon som inte bryr sig, tuggar på ett halmstrå och nålar upp tavlor på vitmålade galleriväggar, har flanellskjorta och är tjenis med det fina kulturfolket, men som aldrig glömde vart hon kom från...

Dont ask me.

Så jag svär efter varje mening, slänger mig med slanguttryck som jag typ inte ens vet vad dom betyder eller i vilket sammanhang dom passar samtidigt som jag putsar klackringen.

Ja, på lördag kan ni läsa om young art och fröet jag sådde till debatten om hur obildad den svenska ungdomen är i Östermalmsnytt...

Har jag skrivit young art tillräckligt många gånger för att reta upp google? Har jag skjutit mig själv i foten igen?

I så fall Joey ta bort inlägget.

Den inbillade sjuke

Igår fick jag äran att fota Jossan och Sophies upcoming teaterföreställning. Det är Molières "Den inbillade sjuke" som denna gång utspelar sig i Dalarna och rekommenderas starkt att gå och se på, mycket rolig! Jag hade lite ångest att gå och fota för sist jag såg just den pjäsen var på Dramaten med Tove och vår gymnasieklass och vi fick ett helt galet skrattanfall som varande i typ 20 minuter. Det var riktig ångest ska jag säga. Vi prickade ju självklart inte in de scenerna där man fick skratta utan de allvarliga scenerna då det var knäpptyst.

Tiderna ser ni nedan och vill ni läsa mer kan ni spana in deras blogg.

Här ser ni små axplock ur teatern:

Jossan har gjort den fina skylten förstås!

Lördag 28 november 19.00 - premiär!
Söndag 29 november 19.00
Fredag 4 december 19.00
Lördag 5 december 19.00
Söndag 6 december 15.00
Fredag 11 december 19.00
Lördag 12 december 15.00
Söndag 13 december 19.00
Torsdag 7 januari 19.00
Fredag 8 januari 19.00
Lördag 9 januari 19.00
Söndag 10 januari 15.00

Indiana

Johannes har varit i Skara över helgen och kom just hem. Han satte sig på sängkanten och började berätta om vad för spännande saker hans pittoreska hemstad hade att erbjuda, när han mer eller mindre är klar så säger han:

-Åh, honey! Vet du vad, jag åt min favoritpizza också, fan vad jag hade saknat den!

-Jaha, svarar jag distraherat och sneglar med ena ögat på Johannes samtidigt som jag redigerar teaterbilder i Photoshop.

-Och vad var det då?

-Indiana (uttalas indiaaana, med svenskt uttal alltså inte som man uttalar delstaten Indiana med 6,3 miljoner invånare utan som man uttalar det i 15 000 invånarstaden Skara), den har deg då förstås som grund, sen tomatsås och ost. På det banan och curry och ananas.

Jag tittar upp förvånat.

-Allvar, åt du det?

-Ja, men det är inte klart! Sen kebab och pommes frites på och så stark kebabsås.

Jag stänger ned datorn och kramar Johannes för när ens sambo har gjort det som utan tvekan kommer att bidra till hans för tidiga död så är det det enda man kan göra...

Hustrumisshandel eller ejdrar

Jag och mamma anländer till Fotomässan i Älvsjö och inser att vi är en liten snorgrön Fiat Punto i sällskap av ungefär 5000 andra bilar. Alla parkeringar är fulla och vi får stå på Endast-för-Willys-kunder-parkeringen 10 minuters promenad bort i regnet.

Inne på mässan är det galet mycket folk och jag vill ha galet mycket grejer. Mamma tittade inte på fotona som foton, hon fokuserade i stället mest på motiven. Om gamla tanter som fotograferats så sa hon: "ojoj lilla damen, hur ska det där gå för dig?" osv.

Mitt uppe i allt (jag har fått syn på en G11 för 5000:- och svettas av habegär) så säger mamma:

"Vet du Johanna, jag tycker att det är så roligt att det är så mycket människor här. Att folk intresserar sig för sånt som fotografi. I stället för att folk sitter hemma och slår sina fruar eller röker hasch i tunnelbanan så går de ut och fotar folk ejdrar."

mänskligt förfall

från detox, tofu och grönt te till minttu, chili cheese och ett halvt paket cigg

YOUNGART.SE

Gå in på youngart.se som jag pysslar med. Känner ni konstnärer eller bor det en liten jäkel inom er så hör av er till mig på youngart@younginvestors.se

Sprid ordet vänner.

Vår kära Joey ska ställa ut nakenbilder på mig, lillan, jossan och tove.

Vernissage torsdag den 26 november.

Som sagt - KONSTNÄRER är vad jag behöver fler av.

Tack

973

Igår var jag och Antonia på restaurang Öst på engelska (man vågar ju inte längre namedroppa, world wide web har ju blivit värsta polisstaten lately- med Google som fångvaktare). Vi åt inte där, så långt sträckte vi oss inte. Men vin det drack vi. Varför vi lämnade värmen och ambiencen i Riches varma famn och med Anders Timells underbara uppsyn vet jag inte. Men miljöbyte skulle vi ha så ut i kylan och till det där hemska andra stället Öst då. Fy fan, rödvinet stannar inte kvar det minsta på kanten av glaset, det rinner ned som vatten igen och ont i huvudet får man av det. Inte heller är det billigt och inte heller är varken klientel eller personal nåt att hänga i julgranen varken ur snygghets- eller trevlighetssynpunkt.

Nej fy, från och med idag ska jag aldrig gå någon annanstans än till Riche.

972

10 sidor hemtenta om vetenskapsteori och kvalitativa metoder inom medieforskningen ska skrivas till i morgon, klockan är halv 9 på kvällen. Upp i morgon bitti och lämna in på universitetet (man får inte maila till institutionen för journalistik och kommunikation) för att lämna in, sen kan jag pusta ut- på begravning klockan 12.

Äntligen fredag...

flygplatsen och djurhantering

jag flög ner till pojkvän och lund med en rådjurssadel i handbagaget. Jag tänkte impa på Calles kompisar och bjuda dom alla på viltmiddag (tänker bräcka alla andra jävla linsätande brudar som flanerat i deras gemensamma hem).

I tullen stöter jag på en såndär superkul kille. Han med trettonkilo extra svål, akneärr (spår av dåliga skoldanser och okyssta flickläppar) och buffligt skratt. Just han dyker över min inslagna rådjurshalva kuckar av skratt och säger men va har vi här då?

Äre en fisk?

Nej ett barn svarar jag.

Han säger nej men allvarligt?

Ett rådjur.

Men var är resten?

Efter mitt köttpaket inlindat i fem systemetpåsar (ja det är sant. Jag övervägde att springa till ica för att enbart köpa påsar) kommer min nya fuskpäls. Killen tar med sina fingrar med nerbitna naglar och pillar på pälsen och håller upp den för sina tullenkompisar och säger: här, här är resten av kadavret.

Alla skrattar och jag överväger att lämna kött och jacka på bandet.

970

Igår åkte jag till landet för att få lugn och ro, njuta av frisk luft och naturen men möttes istället av oväntad mörkerrädsla och inbillningar om små kutryggade människodjur som bor i källaren.

När jag parkerade bilen och promenerade mot huset möttes jag av att någon lägger om taket. Huset har alltså fått ett yttre skelett som gör det möjligt för djuren i källaren att också klättra på taket.

Jag dricker te, kvart i fyra mörknar det, jag är inte rädd, jag är inte rädd jag har ju med mig en vakthund. Men hundjävlen är lika rädd slash lat som jag. Jag trodde att jag var hemma, att jag aldrig skulle behöva möta mörkret men när jag öppnar dörren för hunden sätter hon sig på trappan och väntar med kissnödiga ögon.

Jag letar efter en ficklampa men helt utan framgång. Rökmaskinen pumpar ut sikta mot stjärnorna-rök och jag öppnar dörren och kliver ut i kylan iklädd: mors gamla (martzio) mockasiner, tights, täckjacka och pannlampa (som jag hittade i verktygslådan) samt mobilens display som ficklampa. Hunden går ett steg BAKOM mig. Hon tvingar mig gå i cirklar medan hon letar det bästa stället att tömma blåsan på.

Jag ringer till vänner som tittar på film och inte har tid, en annan svarar inte alls så jag fejkar ett samtal med telesvaret för att lura djuren som hungrar efter mig att om dom attackerar mig larmar hon Värmdös insatsstyrka omgående och pojkvännen som var mitt sista hopp... dyngrak och helt osammanhängande

När vi kom in tog jag bort vattenskålen för att förhindra hundens onödiga toalettbesök.

969

Jag uppmanar dig Joey till ny lapptäcke av bilder som visionistasbild! Jag skickar dig grejor nu. Istället för att smsa kommer jag nu att blogga korta meddelande till dig Joey så att vi närmar oss det 1000 inlägget. Du måste dock fortsätta att ställa dina meddelande till min flintstonesmobbe.

968

Ny motivation till att fräsa på med inlägg - vi har skrivit hela 967 och numera 968. Jag ska skriva det tusende inlägget.

nu till något helt annat.

Igår tränade jag för första gången på fyra månader - jag sprang en en halv mil (Vem springer fem km när man kan ha sprungit en halv mil?). Kom till rullbanden och som vanligt är de framför tvapparaterna tagna av kvinnor som med öppna munnar tittar på förlossningsklinken och vänder bort huvudet när blod och hinn-scenerna kommer men lyckas ändå att hålla sig kvar på bandet. Förstår ni hur sakta dom power walker då?

Jag blir lämnad åt ett löpband med figurspegel framför sig. Vem vem vem blir eggad av sitt egna eldröda ansikte och kobenta springstil? På bekostnad av kalorier fick jag springa cplångsamt så att jag kunde förbi åtråvärd (hahahaha). Längsta halvmilen i mannaminne

När jag kom hem hade jag sån huvudvärk av ansträngningen Långt och sakta är fan jobbigare än man tror. Jag gick och la mig 20:30 med två ipren och grönt te.

Ny sjuk grej på Fb.

Numera får man tips på folk Fb tydligen tycker att man ska poka.

Okej vänförslag, men om jag och Angelos nu redan konstaterat att vi är vänner, måste vi utöver det uppmuntras till att poka varandra????

Jag tycker inte så mycket om honom ens!

Jag trodde man pokade folk för att flirta (jag pokade Johannes, det var så vi blev ihop, det och att Robin sa att vi var de enda singlarna på den nyårsfesten vi träffades på och att vi därför quote: "kanske skulle aah aah").

Så nu ska jag maila Fb med två förslag:

1. Ta bort pokeförslagen

2. Skriv inte It's x's birthday

On saturday

Utan

On saturday, in 3 days - it's x's birthday

så att man i framtiden slipper sicka entusiastiska meddelanden och skicka dyra tårtikoner 4 dagar för tidigt!

Thriller kväll på Folkbaren (och en pyttesnutt på Marie Laveau)

Igår var vi på Folkbaren och lyssnade på sköna toner som Hanna DJ:ade fram.

Jag hetsade runt med olika kameror och blixtar mest hela kvällen, känns i efterhand som att vi posade mer än vi talade. Men vad gör man å andra sidan inte för bloggen.

Efter Folkbaren gick vi till Marie Laveau och det var världens kö. Jag bönade och bad om att vi skulle ta en taxi till Kåken eller Riche (Hatar clubbar och ställen under jord över lag) men ingen gav med sig och jag saknade Antonia extra mycket i den stunden. Samma sekund vi kom in och hade betalat så km Sophie och Tove på att de visst var supertrötta så efter en halv öl blev det hemgång. Och det var väl lika bra det...