Kärring i förtid

Det är högsommar, strålande sol och det finns inga bekymmer. Man är lycklig var dag, det är ett härligt liv, min filosofi. Hakuna Matata. Eller inte. Jag är nämligen en kärringen i paradiset. Hon som anser sangriaglaset vara halvtomt. 

Jag kan inte njuta för jag hatar fenomenet grannar (egentligen människor som grupp). Jag känner mig som en eremitkräfta inklämd på T-centralen under rusningstrafik. Dom är överallt. Jag får panik, i mitt gömme röker dom ut mig med vitlök och utomhus driver dom mig till vansinnes. Idag fick jag nog.

Grannarna respekterar inte områdets regler och jag skäms innerligt över att jag faktiskt satte mig på huk vid poolkanten och gormade: Ta upp det uppblåsbara sjöodjuret ur poolen och stäng av den tyska schlagern! Upprörd och högröd, bortgjord och patetisk, hänvisar jag mina grannar till bilden ovan. Vem var den störiga grannen i detta drama?