Avstickare

Vi tog en avstickare från kreativiteten i ateljén och tog bussen till Kungsholmen och ROOM som konkat och hade 50% på rubbet.

Det var rysligt. Hela ROOM var en enda binnikemaskliknande kö. Folk var som vilda, värre än NK:s julrea. Jag stod och fingrade på ett halvfräscht duschdraperi med världskartemotiv och en sån där kopp med förklarande text "Kaffe latte" om och om igen runt kanten. Så sneglade vi på kön igen och utan ord tog vi ettan tillbaks till stillheten och naturgodiset på Östermalm.

Jag kände mig dock otippat nostalgisk på hemvägen. It's the end of an era. Jag har älskat ROOM och deras överprisade möbler så länge jag kan minnas. Jag kommer aldrig mer att seriöst överväga att köpa servettringar för 250 kronor styck eller en päronmönstrad kryddburk för 375. Fan vad jag kommer sakna det.

Det är nåt fel på den jävla bilduppladdningsgrejen så jag kompletterar med det i morgon.

Har inte Google gått lite väl långt med sina kreativa utsvävningar nu?

En grej med typ en tjej som ett "l" på kvinnodagen och ett litet rosa band någon gång, men nu har jag snart glömt bort hur Google loggan ser ut på riktigt...

Jag sitter och funderar över hur många människor jag känner som eventuellt skulle kunna ha ett rum över i sin lägenhet.

Jag kommer bara på en.

Jag sitter och funderar över hur många människor jag känner som skulle göra det extrarummet till en atelje.

Jag kommer bara på en.

Tycka vad man vill om rummet men jag är i alla fall väldigt glad och tacksam att i stället för att spendera min onsdag på Studentpalatset eller trängandes bredvid finniga tonåringar på ett café får sitta i Antonias soliga atelié och redigera nakenfoton.

okej googla eventet jag veckojobbar för och se vart mina två föredetta, numera raderade inlägg hamnar i rankningen...

Söndagkväll = Carbonara och Californication

Jag behöver inte bli bra fotograf för jag har så bra vänner som ställer upp och poserar nästan nakna för mig. Det är mycket roligt. Kan verkligen tänka mig att ha det här som yrke. Tänk att i stället för att spendera en morgon med att vända papper, sitta på ett café och redigera rumpor och bröst. Underbart.

Tack Antonia och Sophie (vars rumpor och bröst är så fina att retusch är överflödigt)!

Observera att detta inte är min bild, jag önskar det vore men icke...

HAHA, var det där ditt svar på bloggstarten Antonia? Två tomma inlägg...

Idag har jag i alla fall fått huvudet tillbaks från min 2 dagars baksmälla och alla eventuella onda minnen från helgen är som bortblåsta. Idag har vi fotat i studio i skolan och fasen vad det är knepigt. Känner mig sist och sämst. Aldrig bra. Jag är ju den som läser om grekiska bara för att få credde... Men poletten ramlar nog ned snart. Ska bara öva fota alla mina vackra tjejkompisar. Jag har till och med fått de flesta att ställa upp på nude pics. De kommer dock antagligen aldrig att visas på denna blogg...

Här kommer på mig lost i studion och två på min katt i stället.

Nystart

Nu börjas det bloggas igen. Inget skojande. Old time blogging.

I förrgår hade Erika födelsedagsfest. 30-nånting personer på 40-nånting kvadratmeter.

Det dracks abnorma mängder cava och vin i alla varianter och dansades gjordes det, en väldig massa. Johannes försvann och jag åkte hem och letade, han var inte hemma utan hade gått en trappa upp för att få luft... Igår mådde jag så fruktansvärt dåligt att jag inte ens kunde kolla Californication och äta pasta som annars typ är anledningen till att jag dricker- för att få ha den dagen efter. Johannes åt kebabpizza till frukost, pasta med BEA (kvar från kebabpizzan) och hade sönder ett glas, när han skulle dammsuga upp det så ville han testa vad som skulle hända om han stoppade in näsan i dammsugaren. Svar: den blir galet röd (se bild nedan).

Nej, nu ska jag till universitetet och bevisa för mig själv att jag har hjärnceller kvar.

Dammsugarincidenten:

Jisses, facebook - kan man göra det mer komplicerat? Så många val. Och jag är livrädd och utan kompisar. När jag återaktiverade poppade gratulationer upp från 2008. En vän började chatta med mig och sa att jag va patetisk som var on line en fredagskväll klockan 01:48. Syns det? Kan någon lära mig kortkommandon och fuling funktionerna Jag har ångest. Jag vill inte ha facebook.

Har facebook

Klockren!

Gör scones eller nåt!

Häromnatten kunde ingen på Birkagatan sova.

Jag och Johannes låg och pratade mellan 3-5 på morgonen medan katterna sprang runt som galningar i lägenheten. Till sist blev jag i alla fall rätt så trött och dozade off, Johannes blir då skituttråkad och väcker mig hela tiden. Till sist blir jag asirriterad och lägger kudden över huvet och skriker "Men ååå, gå och gör scones eller nåt". Jag valde alltså då det mest outrageous jag kunde tänka mig, typ "Ät bajs eller nåt". Men en och halv timme senare vaknar jag av att det luktar kaffe och scones i hela lägenheten. Då har Johannes blivit inspirerad av min klagosång och gått upp klockan 5 på morgonen och bakat scones. Bästa starten på dagen någonsin. Fast fan va trött jag var på dan sen med bara 4 timmars sömn och ett halvt kilo deg i kroppen.

Järnfarmor

Igår var min pappa och farmor i DN fotade på Stockholms Sjukhem där farmor ligger. Man kan ju bara önska att hennes gener regerar i min kropp. 94 år gammal. Kolla in hennes iskalla kommentar nedan också. När jag för övrigt sa till henne att hon var väldigt fin på bilden så svarade hon att "Ja, ja de säger det. Ja, jag var ju mycket noga med att ha min rosa sjal draperad runt mig".

Vill man läsa hela artikeln så finns länken HÄR

Igår

Varje gång Henrietta kommer och hälsar på i Stockholm så blir det väldigt väldigt blött (se bilder nedan)...

Igår var inget undantag.

I morse ska jag ta mina nycklar ur väskan jag hade igår och finner att den inte längre kan klassas som väska...

Jag får ett mail. Lidingöloppmänniskorna gratulerar mig för min insats och länkar till fotona som tagits av mig när jag kämpar mig runt...

Paolo, ti amo

På väg hem från Universitetet slinker jag in på Åhlens bokrea och kommer inte ut med en Yoga bok, inte med en Så håller du humöret i höst- bok och inte heller med en Liza Marklund undangömd i jackan... Nej, jag det är skämmigare än så. Jag köper en kokbok av mannen som byggt en hel karriär på att nästan vara italienare och att nästan tala italienska. Nu har han alltså åkt till sina släktingar på Sicilien och på stapplande italienska bett dem skriva ned lite recept till honom. MEN jag blev uppriktigt rörd av de underbara bilderna och ännu underbara rätterna. Så ikväll ställer jag bort soyabönorna med het tomatsalsa, alfa alfa groddarna och feta och stoppar in en gnocchigratäng i ugnen.

Jag tror för övrigt att Johannes kommer vara Paolo för evigt tacksam för det.