Det står i reseguiden till Brasilien att få mobiler fungerar och att minutkostnaden ligger runt 50 riksdaler.. Så hur det blir med internet vågar jag inte stå för.. Jag är rädd att det, om någon, kommer att bli en mycket sporadisk bloggningssemester.

Nyårspräkt

Jag har definitivt en präkrig ådra i mig.
Föutom att gå upp 8 och tvätta åt min karl, sno ihop en frukost, ta en promenad, raka benen med en sån där vidrig maskin som drar upp håret från rötterna (det absolut ondaste är vid knävecket), måla naglarna, ansiktsmask och hårinpackning så har jag lagt en Pol Roger på kylning och sitter och kollar tasteline efter enkla nyårssupéer. Fan va präkrig jag är. Hade vi inte bara kunnat dela på en pizza innan vi begav oss ut till Arlanda? Måste det va så gränslöst? Det är alltid vid de här tillfällena då jag vill att allt ska va så himla mysigt och bra som jag blir så nevrotisk att stämningen är som bortblåst. Nu stänger jag ned präktighetsbrowsern med Leila och ringer pizzeria Nina och förbeställer (läste i DN imorse att pizzaförsäljningen ökar med typ 300% på nyårsafton...)

Leila skulle aldrig köpa pizza på nyårsafton.

Transformers med Optimus Prime och Bumblebee, någon som sett filmen? Den får mig att vilja beställa roomservice och skita i nyårsdimsum och skumpa. 

Jag älskar filmer med supersnabba bilar med talförmåga, töntiga killar som får den heta bruden i slutet och när dom skjuter med utomjordiska vapen! 

2009 om fem timmar och 15 minuter. Gott nytt år i förtid.

Första familjebråket kom vid kinesiska muren. Pappa och bror har fem meter långa ben och älgade i väg uppför trapporna och lämnade mig ensam med mamma som har två centimeter korta ben. Dom låg två instanser längre fram och tittade aldrig bakåt. När vi väl kom i kapp dom skrek jag: Vad fan är viktigast, att komma först eller att uppleva kinesiska muren tillsammans med familjen?

Det fick jag äta upp i dag när jag drog ut själv i Hong Kong för att shoppa. Efter fyra timmar var allt jag köpt två ljusblåa kalsonger mönstrade med bananer.

Pappa: Vad är viktigast att turista med familjen eller köpa banankalsonger?

Apoteket Birka

Min älskade mor svängde förbi och hade med sig "några viktiga grejer till resan".

Om Johannes blir knivstucken, får diarre, ramlar och skär upp benet på en sten som en hund smittad med rabies just kissat på och bränner sig i solen så kommer jag att kunna ta hand om honom lätt som en plätt.

Skojare, stig fram!

Toves kära moster Tinna sa häromdagen till Tove att förutom att läsa Visionistas så läser hon även min andra "mer seriösa blogg". Vad är nu detta?
Någon URL har jag inte fått tag på till denna sk seriösa blogg men inte är det då jag som skriver den.
Så jag uppmanar nu det lilla freak som ligger bakom detta att stiga fram.

HAR DU KÖPT EN CHINA STARBUCKSKOPP TILL MIG?
HERRE, VAD GLAD JAG BLEV NU.

Va sjukt vi bloggar samtidigt Joey! Kan du samla på magneter istället för starbuckskoppar. Dom är så jävla jobbiga att frakta hem!

Hong Kong, mamma har fått ryggskott och är superhög på smärtstillande. Pappa kissar ur tvåan och lillebror snackar bara om spaavdelningen. I morgon drar jag ut själv. Fuck familjen. Nu rooservice och CNN. 

Ellie in town

Snabblunch med Ellie som bor i Vancouver.
6 månader på 55 minuter, inte illa pinkat.
Ellie var snygg och kär.

Min pappa var som ung grundaren av ett litet sömnadskollektiv på Kungsholmen. Han sydde bland annat en fin mockakappa. I dag har han förstått att det kanske inte är det mest manliga han gjort och har inte kommit närheten av en nåldyna på 35 år. 

För ett tag sen köpte jag ett par jeans som nästan var perfekta, dom var lite för långa annars alldeles perfekta. Jag bönade och bad min far att hjälpa mig lägga upp dom. Efter olika mutor tog han fram sin gamla och enormt stora symaskin (den fanns kvar och var inte riktigt så dammig som den borde vara... Han syr nog i hemlighet om dom sömnlösa nätterna...). Han skulle ta av två cm. Resultatet blev två cm för kort. Men jag är så rörd att jag fortfarande går runt i mina för korta byxor. 

I dag när jag stod framför spegeln insåg jag att jag påminner starkt om en gympalärare. För korta, lite för höga jeans som är för tighta i vaderna, för stora vita sneakers och en halvtight t-tröja med luftiga ärmar instoppad i jeansen. Knappast charmigt. Men jag älskar mina pruttskor och pappaupplagda byxor. 

Är det helt säkert att Visionistas skulle varit en modeblogg från början?

Hong Kong

Middag åt vi med familjevänner. Pappan berättade stolt att han är en erfaren hongkongkännare och skulle ta oss till Hong Kongs coolaste restaurang. Vilket det säkert var, på sena 80-talet då han jobbade i här. 

30 pers som åt, 20 som spelade i bandet. Helt bisarrt. Dom var oundvikliga. Vi tvingades lyssna på dom under hela middagen. Dom öste på med 80-tals hits på högsta. Det roligaste var att dom lät som jag när va 7 och inte kunde engelska,  jag visste inte vad orden betydde men sjöng med i låttexter i alla fall. 

Sen avslutade en kille i bandet som såg ut som the Rock mixade med Rob Schneider helt otippat med Peter André, ni vet han som hade en hit och nu är gift med Jordan. 

Så sjuk kväll.

Skämtar ni? Ska dom ställa in Brasilien för kräksjukan? Det är väl bara att spy på planet, i en påse! Ni behöver ju inte gå med en banderoll där det står att ni smittar dödligt. Jag har fan rest till Indien med kolera. Jag spydde tokmycket, men ingen inställd resa... Ärligt tänker dom ställa in? Styr upp Robin.

Kräks inatt, tack.

Jag är sjukt nervös. Tove har haft kräksjukan men Robin har inte fått det- än.
TÄNK om Robin får kräksjukan nu. Då måste de ställa in Brasilien.
Då ska jag och Johannes helt plötsligt på parsemster med ett par vi träffat en gång.
Det är weird.
Så snälla Robin, om du ska få kräksjukan- få det inatt.

Vad har hänt med alla som brukade kommentera inläggen?

En kompis till mig skrattade sig hes åt ett par stövlar jag har. Hon upplyste mig om att det låter som jag fjärtar när jag går. Problemet är nämligen att jag har en böjelser för stora skor. Dom glappar givetvis, luft pressas ut när jag går och det låter som om jag fjärtar.

Jag ljög! Jag ser ett par skor jag tycker om, dom finns inte i min storlek så jag intalar mig att det inte gör något med två storlekar för stora skor.

Jag har tagit med mig två par promenadskor, båda ger ifrån sig fjärtljud när jag går. Pappa mobbar mig för att jag fjärtar. Jag kallas Pruttantonia för tillfället. 

Pappa har ätit något dåligt och vill bara sova, lillebror tjatar om hotellets spa, mamma vill vara alla till lags och jag tjurar. Två av två dagar i Shanghai och jag har sett, ett mall, två elektronikvaruhus, samma mall igen och 74 minuters promenad längs floden som delar Shanghai i två.

Utöver det att en far och en bror är totalt överflödiga, är de även i vägen och ett jävla störmoment när jag ska skanna shanghais shopping. Snäll och vänlig försöker jag tillgodose deras sjukliga behov av elektronikaffärer. Jag har googlat så oförskämt många elektronikmarknader, har alla adresser dom behöver. En halv av en hel dag har vi sprungit bland laddare, minnen, datorer, kameror, diskuterat hd och annat utan att idioterna har köpt något. Nej dom säger, mmm bäst vi googlar det och ser vad det kostar hemma... Inget har dom köpt! En halv dag i Shanghai har gått förlorad till inget gott!  

Utöver det har jag haft räddningspatrullens ledsång på hjärnan hela dagen. Här kommer Piff och Puff alla gånger. Här kommer Piff och Puff är på sprången. Här kommer världens bästa räddningspatrull. Dom löser fallen på en gång. Här kommer Piff och Puff!

  

I går kom vi till Shanghai (pinsamt men är inte helt säker på hur det stavas...) och vi åt på ett högst oklart ställe. Killen i dörren som ska vinka in en taxi skrattade åt oss när vi sa vart vi skulle. Taxiresan var två minuter. In genom ett mall, cubus möter jula och hiss upp till en glasrestaurang. 

Vi åt med en kompis till mamma, Luping som beställde in allt han kunde tänka sig. Helt ärligt, sallad inlindad i gurka doppad i jordnötssås. Himmelskt gott. Lotusblomma i kanelkister? Helt jävla underbart. 

Jag trodde jag var smart som hoppade över julbord. Men jag växer gott folk, jag växter. Kommer behöva en stol till på flyget. 

Prinskorvar

Om man inte tycker att det är kul att toura runt Kina så måste man ljuga, är inte det en oskriven tacksamhetsregel?

Jag sitter ute på landet framför en varm brasa och jäser. Problemet med att bara glla köttbullar och prinskorvar på hela julbordet är att man måste äta så himla många för att bli mätt.

Igår var det julafton och jag fick gryma presenter och manikyr av min trettonåriga kusin så nu har jag strassblommor på samtiga naglar. Håll i hatten. Tur att jag är ledig några dagar till.

Nu är jag snart på väg till flygplatsen. Efter tre sjukt intensiva dygn i Beijing har jag sett absolut nada av stan. Men jag skulle hitta obehagligt väl om jag någon gång fann en tidsmaskin och reste tillbaka till 1200-talets Beijing. Jag skulle till och med klara mig fint om jag klev ur tidsmaskinen på 700 bc men jag vet absolut inte hur stan ser ut idag. Det här med historiska monument, nja jag vet inte om det är så jävla kul. Begravningsplatser, sommarpalats, murar, lite fler gravar och några smyckesamlingar. Var det allt Beijing hade? 

Men vad är grejen med att inte konsultera mig i layoutfrågor? Brun? Julgran? Seriöst?

Hur som saknar jag julen som fan. Fuck gåsjackor för 300 kr, kinesiska muren (den är ju inte ens en av världens 7 underverk längre), pekinganka och isvindar. Hela dagen gått och väntat på att mamma och pappa ska langa fram en minijulgran och paket men förgäves. Jag vill ha ischoklad, knäck, kalle, leverpastej, massor av fina klappar och nubbe.

Jag vill ha jul. 

Ni vet såna freaks som glömmer bort att äta? Som tycker att det är en tråkig syssla och gärna skulle byta ut det mot ett mättnadspiller om det fanns (vilket det iofs gör men det innehåller efedrin och sånt som man inte mår super av i längden).
Den känslan har jag aldrig förstått mig på. Förutom med en grej. Julen.
Någonting måste gått sönder någonstans i mig för ett par år sedan för att förutom det faktum att jag är genomskinligt blek och måste kisa när sol skymtas bakom ett tjockt molntäcke så skulle det för min del lika gärna kunna vara midsommar imorn.. Samma jävla sill och lika mång barn som blir vittnen till sina mammor bli slagna av sina fulla pappor.

God jul på er allesammans!

Dansminer

Berns 03.55

Hejdå

Nu har Antonia åkt till Kina så henne lär vi inte se på bloggen förens runt den 8:onde.
Hejdå Antonia.

Ni vet julgodis. Inte knäck, ischoklad, himmelska hemgräddade kolor utan ihålig chokladkalenderchoklad. Sådana som är formade som tomtar och julgranskulor. Dom är draperade i färgglad folie som man köper på ica för 14:90, helst ska påsen vara kvar från förrförra julen. En sån påse har jag ätit i dag. Sju julgranskulor och en halv tomtefar.

Mera UFO:n

På tal om UFO så kom jag och tänka på en kul grej.
Min mamma har sett ett UFO.
Mamma är bortsett från UFOgrejen en mycket odramatisk kvinna. En realist skulle man kunna kalla henne. Hon tror till exempel att allergier är ett påhitt (fast hon är utbildad sjuksköterska). Idag är hon feting sjukhuschef och arbetar bara med gamla gubbar som hon inte låter köra över henne en endaste mm.

Men ett UFO har hon sett. Detta var flera år sen, fyra kanske. Mamma satt på ett plan och uppe i luften ser hon ett objekt som ser exakt ut som det på bilden nedanför. Hon kollar runt sig för att se vilka andra som märker det men det var ingen annan. Eftersom hon blev så chockad så förmådde hon sig inte skrika ”A UFO” över planet och antagligen skaopa panik och tumult blamd passagerarna. Men precis då hon ska visa passageraren bredvid henne så försvinner UFO:t.

Mamma är alltså helt 100% säker på att UFO:n finns och ser ut som i alla skämtteckningar.
Ni kan ana hennes triumf nu när det blivit värsta grejen på Nyheterna för ett tag sen att brittiska piloter sett samma sak.
Som julafton i förtid för mamma, I tell you.

UFO Solarium

Efter några timmars svettig julhandel på Kundsholmen har Tove beslutat sig för att sola solarium. Vi hittar ett precis vid St:Eriksbron som ser EXTREMT skumt ut men som är helt nyöppnat så vi resonerade så att det inte kan ha hunnit bli sunkigt än.
Inne på solariet står tre anabola solariekillar och snackar och lagar något, Tove tittar nervöst på mig och jag svarar: Ring mig när du kommit härifrån.

Sms från Tove en timme senare:
Haha, det var det konstigaste jag varit med om. Ett ufo solarium.Man satt typ i en stol med massa lampor runt omkring. SUPERkonstigt.

Jag:
Hahahahahahahahah jag dör, fick du vita bildäcksstreck?

Tove:
Nä, jag tror faktiskt det tog ganska bra. Men det var inte värt det för jag var tvungen att chatta med de där turk killara jättelänge först.
De var tvungna att förklara deras konstiga maskin.

Bästa julhälsningen - från Tove och Robin i Bromma

Skitvinter

Nu är jag så trött så trött på:

Mörker
Gnälliga männsikor
Fula människor
Att va blek
Tråk
Julvört
Sverige
Ful jävla julskyltning
Skyltning om nyårskläder med paljetter
Hela jävla skiten

JAG VILL HA LEEEEDIGT

ENOUGH ALREADY

Kan kläder få dålig karma? Hoppas verkligen inte. Jag är nämligen sjukligt tidspressad just nu och hittar inget att ta på mig. Blir hämtad om sju minuter för att åka på en begravning.

Vad gör jag?

I en påse på mitt hallgolv står joeys outfit från i lördags, svarta byxor och en diskret långärmad svart topp. Så sorry Joey dina kläder ska på begravning. Hoppas dom inte luktar allt för mycket lik och tårar när du får tillbaka dom.

Journalist javisst?

Måste dela med mig av en grej som stör mig hårt.
När man var liten så fick man ju lära sig allt om källkritik och att inte tro på allt man hör osv osv.
Detta har skadat mig för livet. Vad jag än hör eller läser idag så reagerar jag instinktivt med att tänka för mig själv att det nog inte stämmer. Skolan har förstört mig. Varför räckte det inte med att påpeka det logiska i att inte allt man hör är sant, varför var man tvungen att trycka i detta i barn i flera års tid?
Det enda det har resulterat i är att jag inte litar på någon annan källa än mig själv och att jag inte kan acceptera eller få ut något av det faktum att det finns en oändlig mängd superseriösa journalister som sliter arslet av sig för att servera mig bakgrund och händelse på silverfat och att jag därmed ska slippa ta reda på all information själv.
Och jag funderar på att bli journalist, jag borde skämmas.

Jag gjorde fransk gelepedikyr kl 8 imorse hos Aleksandra. Med glitter och stjärnor på sina fyra centimeter långa naglar övertalade hon mig, nej tvingade mig att låta henne dekorera min stortånagel med en blomma.

Medan jag skälvde av ångest målade hon dit en liten liten liten blomma. Det var överenskommelsen, liten och diskret om hon nu verkligen måste. Vilket resulterade i att det ser ut som jag har en tipexfläck på min stortånagel.

Nu har jag alltså pyntat en förmögenhet för något jag nu måste gömma för omvärlden. So much för barfota på stranden...

Merci is my little way of saing thanks, merci for being you

Tove är en rätt harmlös person, den största skadan hon åsakat mig är denna som dock helt klart är värd att nämnas.
Tove har en obcession för den holländska chokladen Merci. Det är inte så att hon äter den konstant eller så. Nej nej, jag syftar på reklamen eller jag kanske ska säga låten i reklamen.
Tove sjunger den så mycket och ofta och har gjort under en så lång tid (flera år) att så fort min hjärna tar en liten paus i virrvarret av funderingar så sätts den låten på.



Merci beaucoup Tove

Obekväm arbetstid

Fy vilken stil av Antonia. Tur nog för henne kunde jag inte medverka på middagen och slå ned henne i Johannes försvar.

Jag och Tove kunde inte äta pizza och dricka rödvin för vi jobbade. Vi var på jobbet från 9 igår morse till 8 imorse. 23 timmar.
Vi skulle nämligen lansera en superproffsig sajt och i samma stund inser vi att alla bilder (mååååånga) raderats från sajten. Så från klockan 9 på kvällen till 7 satt vi och matade in bilder i CMS system och åt såna Zoo apor som jag hatar. Vid 5-tiden värmde jag en svarta lådan med Chicken tikka och råris (there's a first time for everything).

Deckade i säng klockan 8 på morgonen (kolsvart ute) vaknade klockan 4 på dagen (kolsvart ute).
Allt är lite tomt och konstigt, men så blir det nog efter 23 timmars obekväm arbetstid.

I går sparkade jag min kompis Johannes mellan bena. Sen mig själv.

Johannes älgar in genom min ytterdörr, slänger av sig jackan och ger mig pizzan. Han tömmer fickan, cigg, nycklar, mobil, kondomer, motorolja, baksnus, porr och en påse ekologiska nötter och torkad frukt. Jag skriker av skratt och gör en teatralisk charad om Johannes och hur han går runt på tele2 och kränger mobiler och nibblar ekologiska nötter. Jag skriker: Du är ju gay. Ha ha ha ha...

Johannes räcker mig nötblandningen och säger: Jag trodde du gillade gröt. Dom är till dig.

Muskelsträckning är något som kan drabba alla i olika sammanhang, men särskilt vanligt är det då man utövar någon form av idrott och inte värmer upp tillräckligt. En sträckning i muskeln är något helt annat än träningsvärk och ska absolut inte blandas ihop med detta. För man får inte samma sympati av sin omgivning av träningsvärk.

Jag har sträckt min rumpa och går som om jag blivit assvåltagen. Det gör så så så ont.

Jag har börjat spela tennis med Gabriel som bär handväskor. 0800 jag och gabriel börjar bolla. 0815 jag har blodsmak i munnen och mina porer var som små minisvettfontäner. 0845 jag bönar och ber Gabriel om att få träna min serve eller något annat som inte innefattar fotarbete.

Det var så plågsamt. Jag var tvungen att sätta mig ner på planen för att jag var så yr. Nu kan jag inte gå. Jag blir varvad på gatan av käpptanter och dvärgar.

längst ner på bilden ser ni ett urklipp av richfönstermotivet

Sommaren 06 flyttade fem mycket svala och fina unga pojkar in i en lokal bredvid mig på nybrogatan. Jag har följt deras utveckling från det att dom satt på golvet med datorer i knät till nu när allt är tiptop fint, svårt och alldeles underbart. de är hela 12 stycken som arbetar. De är så fina, och mystiska, vad gör företaget boys don't cry? Googlar man på dom kommer den där filmen om en androgyna hilary swank upp.

Men i går förstod jag vad allt handlade om.

Jag står utanför lilla baren på riche och röker och tittar nyfiket på dom fina fönsterdekorationerna. Det är på målade medeltidsmönster och skapar en känsla av kyrkofönster. På dörren står det boys don't cry!

Dom producerar alltså krisna fönsterdekorer...

UNIVERΣΙΤΕΤΣΤÖNTEN

Igår hade jag 4 timmars grekiskaprov på universitetet.
Det började med 2 timmars skrivning och därefter muntligt förhör.
Nu ligger det till så att jag tar en distanskurs som heter Grekiska för Nybörjare då jag inte får tillgodose mina typ 120 greklandspoäng i Sverige.
Så jag gör om skiten. Och nåt ska man väl fan ha för det?
Jag tog mig därför rätten att njuta till fullo av hur fantastiskt bra jag pratar grekiska.
För det första så var jag klar med 2 timmars tentan efter 20 minuter. Man var tvungen att sitta i minst en halvtimme så jag passade på att titta upp i taket och sucka högt så att ingen skulle missa att jag var klar. Jag la också kraft på att le nöjt så att ingen skulle tro att jag hade gett upp tentan utan att jag faktiskt var klar.
Efter en halvtimme gick jag ut ur salen där jag möter min lärare för första gången. Jag lägger på min allra snobbigaste grekiska och börjar konversera med henne i hopp om att vinna hennes gunst.
Och mycket riktigt frågar hon varför jag går i den gruppen när jag kan grekiska.
När vi sedan samlades i en sal för muntligt förhör och det kommer till min tur att läsa en text så skrattar jag lite nöjt och frågar om jag verkligen ska läsa. Läraren säger att nej, vi kan hoppa över Johanna för hon är redan flytande.
Jag växer 10 cm i stolen.
När det sedan är dags för frågor sålägger jag i femman, räcker upp handen och ställer en lång och komplex fråga på grekiska (frågestunden hölls på svenska).

Folk suckade åt mig och tittade snett, jag kunde riktigt känna de brännand eblickarna i ryggen.
Men det struntade jag blankt i. för jag var bäst av alla och det är så satans skönt att va.

Με αγάπη

Ιωάννα

Best of mormor:

Om Obama: Det är ju kul att dom får vara med och tävla men det behöver ju inte gå till överdrift. Varför lät dom honom vinna.

På sjukhuset: när en ickesvensk städerska (talar oklanderlig svenska) säger till mig att min mormor måste vara mycket älskad då hon får så många besök. Att det inte är ofta patienter med svenskt ursprung har sån aktivitet på besökare. Innan jag hinner svara säger mormor: Antonia, förstår du vad hon säger?

Till avlägsen släkting: Tom hälsar på och böjer sig ner i sjukhussängen och säger högt och tydligt: Hej Ulla, hur mår du? Mormor vänder huvudet till mig och säger: Han tror vist att jag är döv.

Om sina barn (som alla är närvarande): Åh jag älskar mina barn, fast mest Michael.

Mormor tror att hon ska dö och säger till mig, mamma och min kusin: Jag vill hem nu, blundar och suckar. Vi börjar ljudlöst storgrina och avbryts av att mormor säger: Dom knullar på TV och pekar på tv som står på mute.

Tror att jag är min kusin och skvallrar om mig till mig: Har inte Antonia blivit bred om baken?

grannens ansvar

Det ligger ett par jeans utanför porten till fastigheten där jag bor. I förrgår låg de prydligt vikta, i går var snusdosan i bakfickan öppnad och snus låg lite här och där, i dag har någon demonstrativt sparkat till dom så att dom tar upp hela första trappavsatsen. Sjukt irriterande att behöva kliva över och argt tänker jag: vems är jeansen och vem i huset kommer orka ta bort dom? Alla måste ju gjort samma reflektion så nu väntar vi ut varandra.

Yes!!!

Jag fick just veta att jag kom in på journalistvetenskap på JMK.
Brasilien om 3 veckor och JMK, det går bra nu kompis...

Antonia och paketen

I fredags när vi gick till Jossans omtalade karaokefest så hade jag och Antonia kommit överens om att vi skulle ge bort 2 böcker tillsammans. Hon skulle välja en proffsig och jag en proffsig. Bara det att Antonia glömde sin present så vi gav en pocketbok från 2 personer. Självklart kan Jossan se sig i stjärnorna efter den andra boken.
Redan när jag lärde känna Antonia i 12-årsåldern så gav hon bort saker som sen spårlöst försvann. Jag påstår nu inte på något sätt att detta är planerat då Antonia är en av de mest generösa människan jag stött på. Men ack så många presenter jag fått som "ligger nånstanns hemma hos henne"...
Jossan, nästa år ska du få 3 proffsböcker, you have my word.

Kareoke

Japanska pojkar som dansar till ABBA, till alla låtar, för filmsnutten av BSB kopiorna gick om och om hela kvällen. Med vissa avbrott för hemfilmade naturmotiv, en bro, en viadukt, berg, man på fält, fält i soluppgång och så vidare. Mycket intressant.

Joey i högra hörnet känner gemenskapen ut i fingertopparna

Jag mimar när familjen sjunger "jamåhonleva" och snapsvisor. Jag sjunger inte. Fastän jag lovat mig själv att aldrig mera ta ton bland folk ylade jag efter någre glas: Betty Davies Eyes, 9 to 5 och väntade förgäves på Joyride. Självklart var alla närvarande musikaliskt lagda utom jag.

Om det vore så väl att det stannade vid att jag är tondöv, men nej, jag är totales omusikalisk, det vill säga jag vet inte när jag ska börja sjunga. Jag hör inte hur lång pausen ska vara mellan refräng och vers. Vilket gör att jag måste göra en grej av mitt handikapp. Oturligt börjar jag sjunga en halv sekund innan alla. I stället för att inrätta sig och visa att jag inte kan måste jag envisas med att sjunga hela låten en halv takt innan allsången. Med ett spexigt leende och ett gråtande inre står jag på mig. Katastrof.

Årets största utskällning

Det är december och jag trodde jag hade klarat 2008 utan några större missöden.
Jag har inte trampat folk onödigt mycket på tårna, inte hamnat i catfights på Svampen 04.28
och hållt sams med med mina föräldrar och så.

Men nej. Jag snubblade vid mållinjen.
I lördags efter karaokefesten så åkte jag och Antonia på grekfesten och roade oss kungligt.
Först vid halv 4 kollar jag mobilen och upptäcker 9 sms och 14 missade samtal.

Jag hade glömt att Johannes inte hade hemnycklar.
I iphone så radas ju smsen upp som pratbubblor och det såg ut ungefär så här

00.30
Älskling jag älskar dig och längtar tills vi ses!

01.03
Halloj honey? Ring mig, puss

01.15
Hallååå? Jag har ringt flera gånger, tänkte dra mig hemåt nu. Ses snart!

01.40
För fan honey? Ring nu jag är hemma snart!

01.55
Vad är ditt problem? Jag kommer inte in??
Jag har ringt Antonia också!!!

02.15
För i helvete! Vad fan kollar du inte telefonen eller?
Jag får ligga på stengolvet

02.45
Kul att inte ens komma in "hemma hos oss".
Jag är så JÄVLA arg!

03.15
JÄVLA HELVETE!
JAG SOVER PÅ STENGOLVET SOM EN JÄVLA UTELIGGARE.
jag har smsat alla dina kompisar!

Jag kastade mig in i en taxi och möts av en gaaaaaaalet arg pojkvän som utan att säga ett ord går in i sovrummet
och lägger sig direkt i sängen med kläderna på.

Uppdatering av helgen kommer inom kort.
(Detta inlägg är för att vinna lite tid)
Det kommer att bjuda på paljettklänningar, kareokekällare, grekdans och bullbak.
Stay tuned

klockan är halv 4 och jag kom just hem. Herre hur ska det gå imorn på karaoke??
Tove gick hem vid 11 för hon trodde inte det skulle finnas nåt mer att hämta men för en gångs skull va det FEL.
MOHAHAHA fan va kul vi hade.

sällskapslekar

Det finns en samhällsfara utöver miljöhot och annan shit. Det kallas sällskapsspel. Varför? För att ingen tycker om att förlora. I kväll slog jag värdinnan och födelsedagsbarnet för att hon fuskade (var dum i huvudet och lät mig inte vinna). Kvällen slutade med att hon gick ut på balkongen och gät med en cigg och jag ringde taxisthlm. Resten av sällskapet (hennes sambo, och två bästa vänner) tittade förundrat och frågande på speltaklet. De är väl där än och tröstar idioten.

Jag hatar spel, lekar och tävingar.

Jag ska hålla mig kort för jag skriver på iPhone vilket är satans jobbigt. Nu har jag spenderat en krampaktik minut med att förklara det. Men gud, can't seen to stop. Jag vill bara att ni ska veta att en av mina lånade kattungar fick flashback från pre-rumsrentiden och kissade ned mitt duntäcke. Så detta inlägg skriver jag i nattlinne, flanellpyamas, duntofflor ihoprullad i ett tunt överkast. Kan man tvätta duntäcken eller måste jag köpa ettnytt? Det finns ju aldrig tvättider hos mig. Damn you hyreshus.

Alan

Jag pluggar matte för att tenta av matte c. Jag är inne på min tredje runda, de två tidigare kurserna har jag hoppat av men nu har jag gett min fan på att ro fittmatten i hamn.

Steg 1, kontakta en kth-nörd som kan hjälpa till.

Idag träffade jag Alan. Vi pluggade hemma hos mig. Telefonen ringer och jag svarar: von Euler. Mattekunnig som han är frågar han mig efter det att jag lagt på: Är du släkt med matematikern Euler?

Jag: Yes
Alan: Trodde han var tysk.
Jag: Men jag är halvblatte. Jag får nog inte ens kalla mig svensk. Är det inte tredje generationen infödda som klassas som svennar?

När jag hör mina egna ord inser jag att Alan är född långt långt långt bortom Sveriges gränser och på bruten svenska svarar han: Äh, jag vet inte.

En och en halv timme kvar av obekväm tystnad.

Bilder

Jag tycker vi har blivit extremt dåliga på att inkludera bilder i våra inlägg.
Man kan aldrig få allt antar jag.

toalettspöket

God morgon! Det spökar hemma hos mig. Spöket har inget namn men han gillar att dra ut toapappersrullar. Mmmm, mitt husspöket gillar att vara störig. Inga kättingar eller jämmer, nej, han planterar ut störmoment lite här och där. Jag försöker tänka ut vilken döding jag kan ha upprört?

Två gånger under denna morgon har jag (Erica sover fortfarande) rullat upp tre meter papper på sin rulle.

Jag har EN sad excuse till juldekoration hemma. Det är en liten stjärna gjord av nejlikor.
Den är svinful men vi tänkte att det kunde va bra christmaskharma att hänga upp den isovrummet. I helvete
att det var för den här redan slutat utsöndra lukt.
Christmaskharmacrimscrams

Juldekorationer

Tredje dagen in i december och nu någon gång borde julstämningen kicka in. Min roomie försöker manipulera julstämningen med dekorationer. Själv får jag ångest av allt vad tomtar, ljusslingor och glitter heter. Fick en överdos som barn tror jag. Jag firat jul så att det räcker och blir över.

Men problemet är att hon pyntar vårt hem med de mest groteska små sagoväsen och bakverk. Yes vi har pepparkakor upphängda, en tomte med grått skägg på långfärdsskidor och änglar i orange plexiplast dinglande som mistlar i dörrpostarna.

Bara 28 dagar kvar till att är över!

goda människor

Det är så bisarrt, det ligger en rullstolsbunden kvinna med peruk i rum 12 som jämrar sig och ropar på hjälp men ingen gör något. Inklusive jag själv. Sjuksystrarna travar på i sedvanlig takt. Och jag skriver ett inlägg om henne men orkar fortfarande inte ta mig till 12:an för att kolla vad hon behöver.

Känner jag dig?

Ursäkta? Det var i särklass det mest smaklösa inlägget någonsin. Är du inte klok flicka?
Igår skämdes Johanna ögonen ur sig när jag och hennes far talade om potens men detta? Jag blir generad. Fy.

Olof Palme? Styr upp honom. Du vet att allt som gått fel med Sverige är Palmes fel va? ALLT!

kaffet i halsen

Sitter och dricker min tredje kopp morgonkaffe framför nyhetsmorgon i mormors lyxsvit på sjukan. Hon halvslumrar, spiller varm choklad över sig och är allmänt inte så närvarande. Helt plötsligt hör jag mormor viska ut: Vem är den där idioten?

Jag sätter kaffet i halsen och ylar av skratt. Idioten är Petter som rappar i nyhetsmorgon. Han vill göra pr för sin kommande cd men blir istället dissad av tanter.

Julklapp

Jag mailade en killkompis häromdagen och bad honom om tips för proffsiga klappar till Johannes.
Det här fick jag till svar.

Bjud honom på en liten "åktur" vetja!

Detta + Detta + Detta (observera att den har tre (3) hål)

Det gillar killar!

Alternativt Denna

Vi bloggade alltså oberoende av varandra men samtidigt

Pasta i alla dess former

Om det här hade varit två år sen hade jag och Antonia kokat 500g pasta och ätit ett kilo malet kött direkt från den lokala butchern.

Vi har idag kokat ett halv paket tagliatelle, lämnat hälften och lagt till 400 gram ekologisk mager nötfärs.

Det var inte lika gott och inte lika mycket så i stället drömmer vi oss tillbaka...

Högst oklart

Spagetti med köttfärs i magen och glad i hatten. Joey utmanade mig i en blogginläggbattle (but not riktigt för det handlar enkom om ett ynka inlägg). Här kommer min. Den förväntas handla om hur kul Joey och jag har över en tisdagsmiddag. Det har vi. Vi är snart fulla.

Men jag vill komma till att jag är en matsnobb. Paradoxen själv för innan Joey lagade risig köttfärssås slevade jag i mig leverpastej, kalla köttbullar och varm choklad (pulverpåsefärdigtkit blandas med vatten ej mjölk).

Nu grekmusik och en cigg till. Jag satsar på 2009, ett år av måttlighet.

Karaoke

Jag har grov ångest.
Inte för att det regnar ute. Inte för att det är jul om 22 dagar och jag redan är pank som en lus.
Inte för att Johannes fyller år den 21 december, jul är den 24:e, pappa fyller år den 16:e januari och jag ska till Brasilien. Nej, ingen av dessa plånbokskrisrelaterade faktorer ligger bakom min ångest.

Karaoke gör det.

På lördag ska Jossan ha födelsedagsfest på en karaokerestaurang.
Meningen är alltså att man ska äta bentolåda och sjunga.
Meningen är egentligen att man ska dricka för mycket sprit och göra bort sig.

Nyckeln till att göra bort sig på karaoke är- för den som inte visste det- att tycka att man är bra.
Jag tycker inte att jag är överdrivet bra på att sjunga men jag tror mig veta att jag kan sjunga rent i alla fall.
(Jag fick godkänt på sång när jag sökte till Adolf Fredriks musikskola. Jag kom inte in för att jag inte kunde sjunga Blinka lilla stjärna i en massa olika tonarter, jag tog första tonen i rätt tonart och sen sjöng jag sången som vanligt. Och tur var väl det för alla de där Adolf Fredrik barnen är freaks idag. Förlåt Caspar.)
I ett förfriskat tillstånd så tycker jag dock att jag är GRYM.
På julfesten förra året så tog jag över totalt när vi lekte Sing Star med jobbet.
Allt är lite suddigt men jag har vaga minnen att jag stod ensam framför storbildskärmen (alla andra hade gått och satt sig och snackat i stället) och skrek:

VEM VÅGAR UTMANA MIIIIIG??

På lördag kommer det som grädde på moset (vem använder det uttrycket??) att vara en massa människor jag inte känner.

Det blir ett glas vin och en jävla massa vitt ris för min del, det hör jag det.

ÖÖÖÖÖÖ

Hahahahah, fy fan vad äckligt.
Jag är ganska säker på att hon inte läser vår blogg.
Varken Olivia, Estelle, Erica, Carolina, Henrietta eller Mickan gör nog det.
Jag tycker mig nämligen minnas att jag ett antal gånger skojat och dragit olika paralleller (med 4 l)
till Visionistas med tjejerna och mötts av sånt osäkert flin.

Det lär det ju bli ändring på nu i alla fall..
Sluta inte blogga nu Antonia, det är ju så bra!
Schnelle kårven

Vad är grejen? Bloggar jag bloggar inte du och viceversa. Bäst att slut upp då. No more blogginlägg för mig. Försöker du dig på ett stilla avsked?

Jag vill bara avsluta med att Erica och jag (läs Erica) rensade handfatavloppsröret med en tandborste. tidigar i kväll. Liknande smuts kakor har jag aldrig sett. Så äckligt. Vi fnittrade och hulkade, hytte tandborstfäktningsutfall mot varandra och skrattade lite mer i panik.

Jag har i hemlighet tvättat (läs sköljt av) hennes tandborste och ställt tillbaka den i tandborstmuggen för att se vad som händer... Under morgondagen kommer jag alltså veta med säkerhet om Erica läser vår blogg eller ej. Åh jag är så förväntansfull.