Karaoke

Jag har grov ångest.
Inte för att det regnar ute. Inte för att det är jul om 22 dagar och jag redan är pank som en lus.
Inte för att Johannes fyller år den 21 december, jul är den 24:e, pappa fyller år den 16:e januari och jag ska till Brasilien. Nej, ingen av dessa plånbokskrisrelaterade faktorer ligger bakom min ångest.

Karaoke gör det.

På lördag ska Jossan ha födelsedagsfest på en karaokerestaurang.
Meningen är alltså att man ska äta bentolåda och sjunga.
Meningen är egentligen att man ska dricka för mycket sprit och göra bort sig.

Nyckeln till att göra bort sig på karaoke är- för den som inte visste det- att tycka att man är bra.
Jag tycker inte att jag är överdrivet bra på att sjunga men jag tror mig veta att jag kan sjunga rent i alla fall.
(Jag fick godkänt på sång när jag sökte till Adolf Fredriks musikskola. Jag kom inte in för att jag inte kunde sjunga Blinka lilla stjärna i en massa olika tonarter, jag tog första tonen i rätt tonart och sen sjöng jag sången som vanligt. Och tur var väl det för alla de där Adolf Fredrik barnen är freaks idag. Förlåt Caspar.)
I ett förfriskat tillstånd så tycker jag dock att jag är GRYM.
På julfesten förra året så tog jag över totalt när vi lekte Sing Star med jobbet.
Allt är lite suddigt men jag har vaga minnen att jag stod ensam framför storbildskärmen (alla andra hade gått och satt sig och snackat i stället) och skrek:

VEM VÅGAR UTMANA MIIIIIG??

På lördag kommer det som grädde på moset (vem använder det uttrycket??) att vara en massa människor jag inte känner.

Det blir ett glas vin och en jävla massa vitt ris för min del, det hör jag det.