Va skumt, bilderna laddades upp i fel ordning. Här är min kväll. Bakvänd.

Eftersom att jag (av döma på skåpinlägget med makaronerna till exepmel) inte längre kan tillföra nåt roligt i textform så ägnar jag min bloggtid åt bildredigering. Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med bloggens nya look. Är dock inte riktigt hundra på det här med sans serif, jag är en sucker för Arial.

Problem2:

Min roomie har satt finfint på en tenta... Hemma råkar vi ha, tulpaner, cava sötare än sockervadd, cigg och roxette... Kan man få ett finare firande?





Nu ska hon till handels som firar... 100 år??? Och jag ska till min storkusse med min lille kusse och titta på lets dance och dricka vin... Visste ni att det tydligen är vad folk numera gör om fredagarna. Kollar på lets dance. Förra fredagen var jag bjuden på en tacksägelsemiddag hos mina mkt vuxna kompisar Tove och Robin (sambos i Bromma... I know!). Efter en kvick soppa så marsch i soffan och dumglo på blondin bella som dansar rumba. Så jävla tråkigt men det är visst så vi ska umgås... Jag hatar att mina vänner är vuxna. Vad hände med folköl och hångla offentligt? Jag är full om ni inte fattat det.

TGIF

Problem:
Det är fredag. Du är ensam hemma. Du är sjuk, har smörjt in hela överkroppen med sån där vicksgegga. Du ska upp 7 för att skriva 15 högskolepoäng grekisk grammatik ute på frescati imorgon bitti. Du har inte pluggat.

Lösning:
Scrolla ned

Jag är i färd med att göra det mest omoderna på en månad. Skicka ett brev. Helt ärligt vet jag inte hur jag ska gå till väga.

Jag ska skicka 153 sidor till min handledare. Jag har på känn att jag måste gå till posten och köpa ett sånt mangastort kuvert. Ni vet ett sånt vadderat med frigolit och bubblor. Det kommer kosta en förmögenhet, och vad kostar inte ett frimärke? Ett ynka frimärke räcker för vikten av ett a4. Hur mycket väger inte 153 sidor? Hela kuvertet kommer vara tatuerat med frimärken. AAAAAAH! Författeri suger kuk. Jag går ju back.

Hjälp!

Alltså, föreläsningar. Hur gör man?
Jag har glömt bort hur det är att gå i skolan. Jag har glömt hur det är att bara sitta och lyssna. Detta gestaltas på två sätt.
1. Jag pratar konstant rakt ut i klassen
2. Jag somnar till ca 20 ggr per föreläsning.
Hur gör man för att hålla sig vaken under en 3 timmar lång föreläsning om akademiskt skrivande?
It beats me…

1, duktig Johanna som styr bild.

2, teater... Är det verkligen kul? Såg tre systrar på Stadsteatern i kväll. Tjechov och tungt skulle man kunna tro, men åh nej. Stadsteatern, vi är folkliga. Släng in ett mongo på scen så blir pöbeln nöjd. På riktigt, ett cp sprang runt på scenen. Får man göra så? Han fyllde ingen som helst funktion. Jag har i och för sig inte läst dramat men har svårt att se att Tjechov lät ett ryskt mongobarn härga runt på Konstnärliga teatern i Moskva.

Men det räckte inte, så regissören slängde även in två stendöva åldringar bland skådespelarna. De missförstod självklart allt, skådisarna skrek och gamlingarna replikerade med: skrik inte, jag är inte döv. Fyra gånger samma sak. Nytänkande! Bra gjort, verkligen.

Gå och se tre systrar på Stadsteatern. Gört! 3 och en halv timmar sömnmedel och irritation.

Jag är hemskt ledsen, men jag har verkligen ingenting att säga.

Tidigare spenderade jag mest pengar på mat och böcker. Men numera har de puttats ner från prispallen (prispallen! Ha ha ha... Inte?) av tennis!

Helt otippat har jag blivit (efter många många påtryckningar) helt jävla såld. Så jag spelar i en damdubbel på måndagar men det räcker inte. För jag vill bli bäst. Så jag tar privatlektioner...

En lektion kostar 700 kr... Fattar ni vilken dyr sport. Fast egentligen är det kanske det att jag är kär i min nya tennislärare som får mig att ta lektioner. Han är den vackraste av dem alla. Hans armar är stora som stockar och allt jag vill är att spela tennis (titta på honom(påminn mig om att aldrig säga till honom att jag bloggar)).

Är det helt pk att betala 700 kr för 60 minuter av hans sällskap?

Det enda riktigt dåliga med att kära ner sig i sin tennistränare (utöver det att jag försätter mig i ekonomisk konkurs) är att jag... Jag svettas väldigt mycket när jag tränar. Med mycket menar jag onaturligt mycket. Asså verkligen mycket, typ droppar och jag måste torka mig efter en kvart. Hjälp!

Hur man blir dumförklarad av en järnhandlare

Aningens vilsen, men ack så överrumplad av alla fina saker som finns i en välsorterad järnhandel smyger jag längs hyllorna när en hårig man säger:

Järnhandlaren: Kan jag hjälpa dig (tror säkert att jag är där för att snatta en eltandborste)?
Jag: Hej hej, jo jag letar efter ett sånt där lås.
Järnhandlaren: Ett lås?
Jag: Ja, ett sånt...Äh, som hänger. Du vet vad jag menar.
Järnhandlaren: Ett hänglås?
Jag: Ha ha, just det. Ett hänglås.
Järnhandlaren: Storlek?
Jag: Det ska häng på mitt vindsförråd. Så... Vad tror du? Medium eller nåt.
JH (palla skriva ut järnhandlaren) Medium? Vadå medium?
Jag: Ett mediumstort lås.
*Han tar fram ett halvstort lås*
Jag: Nej du det måste nog vara större. Täcker verkligen försäkringen om jag får inbrott och har ett lås av den där storleken?
JH: Vad har du för dörr?
Jag: Träram och hönsnät. En vindsdörr.
JH: Varför skulle en inbrottstjuv kapa hänglåset om dörren är gjord av hönsnät? Man kan ju riva upp hönsnät.
Jag: Tänkte inte på det. Ett mediumstort tack.

Schemat och toan

Inget inlägg på flera dar.. Antonia kanske fortfarande inte återhämtat sig efter lördagen?
Min ursäkt är att det enda jag har gjort är att springa runt mellan skolan på Karlavägen och jobbet. I veckan sa jag upp mig. Trodde det skulle gå att få ihop allt men icke.
Men nu har jag helt plötsligt gått med i skoltidningen som fotograf, redigerare och skribent så det blir väl inte mer fritid för det.
Det måste vara någon form av tvångsmässig grej att alltid ha proppat schema. Eller så är det bara en offergrej- typ jag signar upp mig på allt så att jag sen kan klaga hela våren över hur fullt mitt schema är.. Usch, hoppas det är det första alternativet i alla fall.

Nej men fy fan va trist jag skrev idag.. Jag har städat toaletten och hallen, jag är helt övertygad om att man blir en liten sämre människa av det.
Vet ni vad man blir en bättre människa av? Acne och Riche.
God natt.

Antonias ferre

Phil och Störningsjouren

Det har flyttat in nya människor ovanför oss. De har ett sånt där barn.
Paret som bodde där innan dom (det bor bara par i Vasastan om ni inte visste det) var tysta som små, små möss. Det värsta de gjorde var att spela Phil Collins till middagen (säkert fläskfilé med gräddsås och curry) vid sjutiden på lördagarna ibland, men de här nya människorna asså...
Har man ett barn så är man liksom maxed out på väsnande-skalan, det vet väl alla.
Alla utom paret över mig. Jag har just kommit hem från middag ute, har duschat och ligger i soffan med hårinpackning och njuter av lite quality time med mig själv när grannarna sätter igång med fucking SINGSTAR! Abba versionen desstuom.
Jag har googlat efter störningsjouren nu och sitter och fingrar på mobben, får man va anonym när man ringer?
Men jag är en sån jävla svennebanana att jag föredrar att sitta här och sura i min kalla fuktiga badrock medans de lever loppan däruppe. Nu sjunger de Fernando förresten.

Att plugga ihop

Trots att man har varit tillsammans med någon rätt så länge så kommer det ibland tillfällen i ett förhållande då man gör något man aldrig gjort tidigare tillsammans.

Ikväll är en sådan kväll, och det är inte en bra sådan.

Jag och Johannes sitter båda i vardagsrummet och pluggar. Min lägenhet är ändå 65 kvadrat så det är inte så att man sitter på varandra precis. Han sitter vid bordet och jag i soffan.

Efter en trevlig middag sätter vi oss tillrätta framför våra respektive arbeten. Efter ca 2 minuter av mitt renskrivande av mitt grupparbete så frågar Johannes om jag är klar snart. Jag tror att han skojar men då menar han att han stör sig så mycket på tangentljudet att han inte kan arbeta.

Jag fnyser och fortsätter.

Efter ytterligare 5 minuter börjar Johannes klaga på att stolarna är obekväma och att han kanske ska köpa en kontorsstol.

Jag fnyser jättehögt (inombords brinner det) och fortsätter.

10 minuter passerar och Johannes ställer sig upp och lämnar rummet. Han kommer tillbaka med öronproppar i öronen.

Jag fnyser och fortsätter.

Efter ytterligare 2 minuter frågar han om jag inte är klar snart, han hör ljudet genom öronpropparna.

Nu har jag låst in mig på toan där jag får vara ifred och knappar för allt jag är värd på tangentbordet i hopp om att han ska höra ända ut dit.

Här inne är jag untouchable.

Jag och min toalett.

Mina nya hattar! När får man använda hatt? Måste jag ha temacocktail varje helg för att få bära hatt?

Jag tror inte ni förstår hur mycket jag har speglat mig i dag.
Jag: Spegel, spegel på väggen där säg vem som vackrast i landet är. Skrattat och rättat till min hatt. Till en början var det kul. Nu är det lite sorgligt för min spegel har bett mig dra åt helvete. Men jag har photo booth...

Min nya grej är att bli huslig. Inte bara huslig utan förtjusande och huslig. I högklackat och hatt (yes hatt!) har jag gjort choklad! Slagit in presenter med rosenpapper till min far som fyller år i dag. Hur älskvärd är inte jag?



Ingen behöver ju veta att jag har en reklamt-tröja (för att fortsätta på försvenskningar!), tights mellan klackarna och hatten. Dricker bryggkaffe och röker under fläkten medan jag smälter Guld Nougat ner i knäckformar...
Omslagspappret tog slut så jag fick slå in två foton i ena och fyra i det andra. På bilden ser det ut som om jag slagit in en låda. Ni vet så där som i filerna när både locket och lådan är inslagna. Men nej, det är alltså två olika paket som ligger på varandra.

Jag gillar förresten att vi får tillbaka vår visuella aspekt av bloggen. Det är sjukt trist att läsa bloggar utan bilder. Nästa steg blir väl Comic Sans...

Svart eller vitt

Svart eller vitt, det är mitt motto må jag säga.
De senaste dagarna har jag ju testat på hur det är att jobba 60% och plugga 100%.
Igår fick jag testa på hur det är att jobba 60% och plugga 100%-bakis.
Vi var på Koh Panyang igår och någon var otaktisk nog att beställa in såna buckets med sprit. Den äckligaste vidrigaste, sliskigaste och sötaste skiten ni kan tänka er. Eller ja ni vet säkert bättre än jag, finns väl knappt en innerstadsungdom som inte backpackat i Thailand.
Tacka fanför att man slapp det.
Hur som så satt jag och funderade över vilken sida jag gillar bäst. Den ena delen av mig vill dricka buckets och röka och dregga mer eller mindre varje dag. Min andra sida vill gå med i studentkåren och fota för studenttidningen, få straight A:s och lägga undan 1000 spänn i månaden till när man blir gammal och bitter och får för sig att flytta till Spaniens solkust.

eller

Jag ska ha cocktailfest la la la la la la! Jag ska shoppa loss på Myrorna la la la la la la. Eller beyond retro.

Tema är sent 40-tal. Tror jag.

Heliumballonger i miljarder, hembakta maränger och tryfflar, rosa söt fejkskumpa och paljetter, långa sidenhandskar, päls och hatt. Jag ska ha hatt med nät eller en fjäder eller kanske båda delarna. Lillebrors vän Alex den stora jazzpianisten ska förse mig med hans pianotoner brända till en cd-rom (jag ska börja använda ord som cd-rom igen). Vad mer behöver en cocktaildamfest?

Jag längtar ihjäl mig till på lördag.

Jag och min roomie har testat vår lyhördhet. Vi har turats om att stå inne på toan och gjort pruttljud av olika styrkor och pratat hemligheter. Den andre av oss fick stå utanför ytterporten och inte anstränga sig för att tjuvlyssna mer än vanligt folk gör.

Jag säger en sak, fy fan vad våra grannar vet om oss. Det finns en risk att vi måste tysta dem eller fly landet. Så sjukligt pinsamt. I vanlig samtalston hör man allt. Precis allt.

Från och med nu råder viskleken på Östermalmsgatan 73.

Mera Robin

Ni måste tillåta mig att spinna vidare på Robin.

Robin har en hel del konstiga idéer och grejer för sig, framför allt har han dock en standardfras- morsning korsning barnförlossning

Jag undrade vart i helvete det kom ifrån och blev hänvisad till detta lilla klipp: 

Asså.. Jag skulle kunna tänka mig att byta...

Men inte fuck you grejen.. Det känner jag inte igen mig i.

Trust fund girls skulle ge många otippade besökare.

Läsellerdö är en option, men då vill jag ha redesign.

Jag kan inte aktivera min ad igen för jag gjorde det och sen dissade du redesignt out of the blue så det bidde inget.

Jag vill ha ett fint kort på oss också. 

Vem vill läsa bloggen om de inte vet hur snygga vi är?

Jag tror att folk inte nödvändigtvis är frälsta av namnet Visionistas. Inte jag heller faktiskt. Det är lite ja jag vet faktiskt inte vad. Men inte helt bra.

Joey vi ska inte jag lovar! Men om du var tvungen att döpa om bloggen annars skulle gerillasoldater peppra ner din hemvist och du nu måste ge mig tre alternativ till namn vilka skulle det vara?

Jag tycker om:

Läs eller dö

Sen kom jag inte på nåt kul.

Jo, en till: med fuckyoufingret som slumpgenerator - fast det kanske kunde stå under "Läs eller Dö" som nu består av Johanna och Antonias blogg.

Eller: mödan att installera en president

Robin

Ute

Tog en uterunda. Asså nedknarkade brassar i en fiskeby är fan roligare än stockholmare när de går ut. Vi gick till o-baren som är ett riktigt jävla rövhål har jag kommit fram till. Alla är fula, fulla och inredningen får tankarna att vandra till en åkattraktion (spökrelaterad sådan) på Grönan. Det spelar ingen roll hur proffsigt sällskap man går dit med, det är omöjligt att ha kul. Don't even get me started på brandsäkerheten där inne.
Som tur var avslutades kvällen med en Redstrip på Riche. Om inte Riche fanns skulle jag ALDRIG sätta min fot runt Stureplan efter klockan 12.00.

ELLER

kissfunderingar

Toakutym är sorgligt nog inte min grej. Jag är rastlös så jag ställer mig upp innan jag kissat klart. Vilket betyder att jag alltid lämnar kissdroppar på ringen. Jag ger blanka fan i om ringen är nerfälld eller ej. Och i dag har jag helt stört nog glömt att torka mig hela två gånger. Hur är det möjligt? Jag är en fanatiskt hygienisk person som duschar minimum två gånger per dag med onekligen är jag totalt orädd för kiss. God natt.

Home safe and sound

Internetrevolutionen har icke än nått Brasilien.
Jag och uppkopplingen kom på fel termer redan första dagen så jag bestämde mig för att skita i bloggen helt enkelt.

Semestern har varit helt perfekt.
Det var galet varmt och sol och jag är brun och allt det där vanliga (se typiska semesterbilder nedan). Självklart börjar man fjälla redan på planet. I taxin hem ramlade en bil av min näsa av så att rosa kött blottas. Läpparna har spruckit och mitt hår har återgått till Rosing blont med gröna skiftningar från poolen.

Robin och Johannes var värdelösa att ha med på stranden. Speciellt Robin, han är pjoskigare än ett barn. Efter att ha badat i 10 minuter sätter han sig i skuggan och säger: "Det här är inte proffsigt för mig". Så läser han några sidor i en fackbok för att sedan fråga om någon är hungrig. När ingen är det så åker han tillbaka själv till hotellet och lägger sig på rummet och kollar film eller äter.

Den här tröjan fick jag på Arlanda av Robin. Hur ska jag göra mig av med den? Han har tydligen försökt få Tove att bära den i flera år och såg nu sin fristad i mig.

För övrigt har vi ätit obcena mängder scampi (Jag och Tove that is. Johannes var på jakt efter den perfekta argentinska biffen som han aldrig fick och de andra pratade bara om McDonalds), dryckit en massa Brahma och Bohemia och fått två nya kompisar, Emilie och Markus.
Emily försökte få ut mig och Tove och dansa salsa och feel the Brazilian rythm, but we just couldn't feel it. Jag kan inte säga att jag blev ett med folket under mina 2 veckor i Pipa, det blev inga långa nätter på salsaklubbar eller umgänge med infödingar. Det blev ett gäng charterturister (även om vi förnekade det in i det sista) i Brasilien. Men gick ju finfint det med.

1/2 delfin

Johan och Nina

Markus, Robin, Tove, Emelie och Johannes på prozac

Robin hungrig