Bilden har inget med texten i sig att göra

Lillan (flickan som aldrig fångats på bild med öppna ögon) och jag drack bryggkaffe och blev nerbajsade av fåglar i går. Hon berättade i förbifarten att min kommande kärlek (han var vid denna tid inte nödvändigtvis medveten om detta) flyttar norröver. I protest och ursinne skickade jag:

Tompa, norrland? Seriöst? Jag hade ju tänkt att vi skulle bli ihop!

Svar 56 min senare: Haha, underbart jag drar tors morgon sen bara full-on. Vi får köra en longdistance hehe puss.

Jag gråter än. Inga cigg och pojkvän i Norrland. 

Fick det här mailet av Robin häromdagen. Vi har ju en sluta röka/snusa tävling.
Kanske inte hjälper alls fast kanske ändå lite... Man får ju fan cred för minuter utan cigg här så jag gillar den

Fördelar i minuter och år
När du slutar röka ger det märkbara resultat med en gång. Tidsmässigt
kan ett rökstopp beskrivas på det här sättet:
Efter 20 minuter
Blodtryck och puls normaliseras, och blodcirkulationen ökar.
Efter 8 timmar
Halten av koloxid i blodet minskar. Konditionen förbättras.
Efter 24 timmar
Risken för hjärtinfarkt och luftvägssjukdomar minskar.
Efter 48 timmar
Koloxiden från tobaksröken är helt borta.
Efter 2-3 dagar
Mindre eller inget slem i halsen och ingen andnöd
Efter 5-7 dagar
Ditt lukt- och smaksinne är redan bättre. Du har friskare andedräkt,
renare tänder och mer energi.
Efter 2-3 veckor
Nikotinabstinensen är borta, och du kan nu gå flera timmar utan att
tänka på att röka. Din risk för blodproppar har redan minskat.
Efter 4 veckor
Hosta och andnöd försvinner. Mindre trötthet. Mer energi. Lungorna har
blivit bättre på att bekämpa infektioner.
Efter 2-3 månader
Förbättring av lungfunktionen med fem procent.
Efter 1 år
Risken att utveckla hjärt- kärlsjukdomar är halverad.
Efter 2-3 år
Risken att utveckla svår lunginflammation och influensa är nere på
samma nivå som hos ickerökare.
Efter 5 år
Risken för lung-, strup-, matstrups- och blåscancer är halverad.
Efter 5-10 år
Risken att utveckla hjärt- kärlsjukdomar och blodproppar är i stort
sett den samma som hos ickerökare.
Efter 10 år
Risken för lungcancer är halverad. Risken att utveckla benskörhet avtar.
Efter 15-20 år
Risken för lung-, strup-, matstrups- och blåscancer är i stort sett
den samma som för ickerökare. Storrökare har dock under resten av
livet en cirka dubbelt så stor risk att få

Rökfri och bitter

Jag slutar röka i denna stund och har gjort det under dom senaste fyra dagarna. Så jag är lättantändlig och har  mist min livslust. Varför ska man sluta röka när man älskar det? Vi rökare är ett utdöende släkte, vi borde k-märkas och beundras men nej alla fimpar och jag hänger på. 

Fast jag ska inte sluta, bara tills vidare. Jag min roomie och en annan dam har slagit vad om vem som kan hålla upp längst. Jag har redan förlorat. Rökte två i går. Men, det finns en väg tillbaka och den kallas pengar. Yes, hundra kr ciggen och jag får vara med i tävlingen igen. Så 200 kronor fattigare och lika röksugen. 

Vad gör man om man inte röker? Va? När man väntar på någon vad gör man då? När man missar bussen vad gör man då? När maten är slut, vad gör man då? Vad ersätter kicken, eller är poängen att man ska vara en kick fattigare? 

Shoppinglathund

Skulle ut och kolla lite grejer som jag vill önska mig på stan igår och upprördes över hur taskigt bemött jag blev.. Inte förens jag kom hem insåg jag vad anledningen var, jag tillverkade därför denna lilla lathund till saker man inte ska säga om man vill ha bra service i affärer (jag yttrade självklart inte alla dessa igår men det var så sjukt kul att skriva så jag spann vidare på samma tema).

1. Jag ska bara kolla runt lite, fyller ju år om ett tag och man måste ju kompletera önskelistan!
2. Jag bara provar ut lite grejer till en kompis som bor utomlands, hon vill beställa via er webbshop vid ett senare tillfälle.
3. Shit, det är bara den tjugonionde och jag har redan spenderat hela min lön, men det skadar väl inte att kolla eller hur?
4. Mitt drömyrke är att vara stylist så jag brukar fota mina favoplagg till min blogg i provhytterna och sen jämföra men veckans inköp av Elin Kling och Sofi Fahrman
5. Hur hårda är ni på kvaliteten på returnerade plagg?
6. Du verkar cool så jag ska ge dig ett hett tips, ibland pudrar jag lite i kanterna på kläder för att få rabatt. Jaha du jobbar här...
7. Ojojoj, nu känner jag att det spricker här i sömarna, jag kan visst aldrig lära mig att testa kläder i min egen storlek
8. Shit jag glömde deo imorse känner jag ojojoj, jaja har du den här i medium jag kan prova?
9. Jag har ett presentkort på Akademibokhandeln här bredvid, om jag lyckas övertala dem att jag får casha in så kommer nog tillbaka och köper nåt här.

Jag trodde du var arg & därför blev jag tillbakakaka-arg!

Jag trodde att vi hade en väntautvarandrasituation going on. Men du hade alltså migrän och pekat finger åt spandexbarn. Snopet. Jag har inte alls struntat i att blogga, jag har nog varit mer aktiv än ni tror. Jag har suttit på nålar och varit inne på bloggen minst fem gånger om dagen för att se om Joey lagt upp något. Men det var visst ingen annan än jag som tjurade över vem tur det var att blogga...

I alla fall, något roligare är att jag aldrig slutar förundras över mina extremt risiga geografikunskaper. Tidigare i dag hittade ett jobb åt Joey som var henne klippt och skuret, lärarinna i grekiska på Folkuniversitetet i Kristianstad om onsdagskvällar (ingen kan ha undgått att Jeoy är grekkåt)! Hur bra är inte det? Innan jag skulle maila henne länken ville jag bara dubbelkolla var staden låg. Jätte långt ner visade det sig.

A taste of my own medicine

Har ju fått en hel del kritik för att blogga för mycket om katter.

Igår så skedde en sak som fick mig att ta beslutet att aldrig mer blogga om dessa vanligtvis så trevliga varelser.
Mammam i familjen jag nu har hemma, Hildegun alltså, välte ned min skål med glass och blåbär på min vita matta. Hon avslutar spektaklet med att slå sig ned och slicka i sig desserten som bara sekunder tidigare tillhörde mig.

Nu tycker jag alltså inte om dem lika mycket och följadaktligen kommer ni inte höra mer om dem.
That was that.

Discodans i Eskilstuna

Förlåt att det varit så taskigt tryck på Visionistas.
Jag hade migrän igår och i helgen var jag slö.

På lördagen så tog jag ett fruktansvärt felaktigt beslut som jag till och med så här i efterhand ångrar bittert. Jag gick med på att åka till Eskilstuna över en dag. Jag tänkte att det ju var så trevligt sist i Nyköping och att det kunde vara kul att se en ny stad.

I själva verket var destinationen inte Eskilstuna (som verkade förjävla trist det med för den delen) utan shopingcentret Tuna Park (Tuna står för Eskilstuna). Där fanns det Lindex, Teknik magasinet, och Cubus och jag gick runt i 6 timmar och klagade och stönade högljutt och undrande över vad jag gjort för att förtjäna en minut där inne.

Det enda riktigt skojiga som hände var att flickor och pojkar i alla åldrar och storlekar hade en form av disco-dansshow i hemgjorda lycra-abba-cowgirl-outfits. Helt galet, det verkade stort med discodans i Eskilstuna för det var typ 40 ungar med och 100 pers som tittade.
Jag skrattade bara. Halvt för att det var underhållande, lite för att det såg himla kul ut, pyttelite hånfullt åt vissa av de äldre barnen med total brist på självinsikt och litegranna för att det något sätt var lite hjärtskärande.

Länge leve egot

I Sverige är vi som bekant försikgtiga med att hävda oss själva, att ge oss själva beröm och till och med att säga "jag" för många gånger i en mening. Allt detta i rädsla för att verka "för ego" som det så fint heter. I USA och medelhavsländer till exempel så anses det inte alls fult att höja sig själv till skyarna. Där står Bill Smith (Anders Johansson i USA) på golfbanan och berättar glatt om de hutlösa summor pengar han gjort under året och hur otroligt omtyckt han är på jobbet. Detta medans vi i Sverige nynnar på mantrat "Eget beröm liktar illa" och tvekar en bra stund innan vi berättar för våra vänner att vi just vann månadens kollega-priset (en månads förbrukning av Lövbergs lila) på jobbet i rädsla för att bli för mycket.
När min födelsedag nu nalkas så känner jag mig därför något osäker på hur jag ska göra med det här med presenter.Presenter är ju väldigt viktigt och kul och jag vill ju ha många. Men jag vill inte verka för angelägen liksom.. Hade jag bott i ett annat land kanske jag hade skickat ut en maillista till everyone med mina önskningar samt utnämnt en koordinator som skulle hålla koll på vem som köpt vad så att det inte blev några dubbla presenter. Detta går dock inte för dig i Svedala.
MEN
NK har nu gjort en underbar ny kampanj för den så kallade Önskeboken. Här kan du registrera allt du önskar dig till bröllop (old news) men äver födelsedagar, jul och andra glädjestunder! Hur proffsigt är inte det?

Jag har därför bestämt mig för att registrera på NK. Så den som vill ge mig nåt fint kan nu gå in på nk.se och hitta exakt det JAG vill ha till MIG för att JAG är så galet proffsig!!

Skämmigt som fan

Visionistas och Olivia Holmberg  - Uteserveringen på Village 22 maj.

Detta kommer upp som andra träffen när man googlar på Visionistas. Allt började med att jag och Johanna (den 22 maj) tryckt upp Visionistasvisitkort som skulle spridas med vinden. En, vad vi trodde skulle vara en diskret men ack så effektiv marknadsföringskampanj. Några kort här, några kort där. Men med sprit i kroppen löpte jag amok och tvingade ner korten i folks fickor. Bland annat denna mycket irriterade fotograf som sa: kom igen, visionistas? Han hade en poäng, jag är i pluralis och inte cool nog för ett artistnamn! Eller? Kan det vara the artist formerly known as Prince, Tomten, Cher, Gud och Visionista?

En annan stackars krake som fick en dos av en förfriskad visionistaS var Alex Schulman som besvärat tog emot ett kort. Han hörde aldrig av sig, undrar varför? 

Here they are folks

Kiethar

Smaken är som baken som det så fint heter och föjdaktligen får olika saker olika personer att "tända till". Jag gillar dyra skor och gott vin (how original huh?), andra gillar deckare och bärs och vissa kanske till och med gillar naturpromenader och 90% choklad (även om jag tror att det är påhitt, det ÄR inte lika gott med supermörkchoklad, det går en definitiv gräns vid 70%).

Min mor tillhör den mycket speciella grupp (oftast)kvinnor som lever för katter.

Detta har resulterat i hennes enormt stora inblandning i ett katthem här i Stockholm vilket i sin tur har lett till att jag (när jag stod på Riche med 4:e glaset vin i handen) tackade ja till att bli ett så kallat akuthem som i sin tur resulterade i att jag blev fostermamma till en kattfamilj på 4 i 2 månader i våras.

Nu är det dags igen och ikväll kommer en mamma och två 7-veckors katter hem till mig.

Jag känner mig pirrig och glad för det.

Jag tror att jag kommer att hoppsa hem från jobbet idag.

Katterna på ön i Grekland som mamma vill att jag ska skriva i "Jamaren" om

Att vilja åldras 20 år

Igår kväll var jag på middag i Bromma på Ålstensgatan (Per Albin husen ni vet).

Det var ett alldeles fantastiskt (hade jag skrivit på engelska så hade detta inlägg präglats av ordet fabulous) inrett hus med två alldeles fantastiska barn och en helt fantastisk katt och fantastiska äppelträd i trädgården. Utanför joggade fantastiska människor förbi efter den jag-kan-bara-anta proteinrika middagen och vi grillade fantastisk lax och drack fantastiskt tempererat vin.

Det fick mig litelitegranna att önska att jag var 40 redan idag.

Det var med en viss besvikelse jag gick upp imorse och tittade på min helt rynkfria hud i spegeln, mitt röda diadem med plastrosetter i badrummet, mitt matbord täckt av modetidningar, mina rosa toppar i byrålådan och mina höga klackar med leopardmönster i hallen.

Allt detta kommer antagligen (förhoppningsvis?) att vara ett minne blott om 18 år, men vem fan bryr sig om man får stå och vända på ett fett stycke lax, vardagsberusa sig på dyra viner och blicka ut över sina alldeles egna ungar klättrandes i ens alldeles egna äppelträd?

Baka en kaka så att jag kan få smaka

Pust, vilken dag!

Åkte på impuls till Nyköping idag och fikade på ett ekologiskt kafe i 2 timmar och strövade runt i en timme (det är så lång tid det tar att göra Nköping), på vägen hem stannade vi vid Saltå Kvarn och fikade (ett ekologiskt rån). Så nu sitter jag hemma med magen sprängfull med biodynamiska sötsaker och funderar på hur jag ska få i mig lördagmiddag...

Antonia, våga inte kontra med bilder när ni dricker champagne på en strand på Mallis för då hoppar jag från St:Eriksbron

Obegåvad är ordet. Eller kanske bara en lat optimist. I lördags när vi kom ner till Mallis och fyllnade till på ballen bestämde vi oss för att åka till Ibiza denna helg. Varje dag har vi pratat om hur kul det ska bli. Varje dag har vi tittat lite lätt på nätet efter färjbiljetter. Varje dag har vi skummat igenom utbudet av hotell i Ibiza stad. I dag när vi skulle boka fanns nada. Jag har aldrig hör så många nej i mitt liv. Det enda som fanns var ett rum som receptionisten vägrade hyra ut till oss över telefon, nej, nej, ni måste komma och titta på rummet först. Så äckligt var det sa hon, men det finns fungerande toalett och fläkt.

Fotoptimist javisst

I grundskolan hörde jag en mängd skräckhistorier om japanska flickor som fick fötterna bundna från barnsben för att de skulle sluta växa och vara nätta och fina i de där flipflopsen de har med strumpor i (mode/tradition är oförklarligt ibland).

Jag för min del har aldrig fattat grejen med att ha små fötter, tycker det ser lite löjligt ut faktiskt. Det är väl bättre att stå stadigt på jorden som min mamma alltid säger.

Hur som så motbevisades min tro på min självinsikt då jag nu, trots att jag under de senaste månaderna genomgående köpt skor i 40 (tom 41), beställt ett par träpjuck i storlek 39 på nätet. När jag fick de häromdagen så sticker ut nästan en HEL CENTIMETER från skon. Kan det bli mer klart är så här?

• Jag har 40-41 och inte 39 i skor (förutom i speciella fall när det är rea och det bara finns 39 kvar)

• Jag har storlek 38 och inte 36 i kläder (förutom när hoppet och motivationen till en superslim framtid är på top samma dag som man går på stan, då kan det hända att en 36a slinker ned i varukorgen...)

Skönt att ha det klargjort.

Tårar och flamenco

Min vän och roomie envisas med att smörja in hela ansiktet (hon vill inte förvandlas till ett skrumpen katrinplommo säger hon och skickar mig solkrämen) med solkräm, inklusive ögonlocken. Alla vet att solkräm i ögonen inte är en hit. Vi fick avbryta solandet för linsvätskekrig. 

Här ovan har hon näthinnorna täckta med smärta men ler ändå, va, vilken kämpe! 

Så vi avbröt solandet och köred road trip. Hela tio minuter åkte vi innan första "jag känner åksjukan nalkas" så då blev det lunch, bruna espandrillos men en groda på och vykort prydda av flickor som dansar flamenco (tror jag i alla fall. Är det inte dansen där flickorna har hel heta klänningar (som man kan köpa i miniatyr på välsorterade leksaksaffärer i Sverige) och killarna byxorna uppdraga till bröstvårtorna och leker med kastanjetter) och det bästa av allt med vykorten är att kjolarna står ut, ja dom är gjorda i tyg! Det gjorde min dag. 

Olivia var också med men hon pratade mest om ricottafyllda pastaknytten.

Weird lunch

Idag åt jag lunch med Tove, Robin och min nya favoritkompis (se bild nedan).

Av någon outgrundlig anledning så åt vi lunch i kyrkan.

Självklart var det Robins idé men det var nice.

Jag åt pannkakor i kyrkan, knådade en bebis och känner mig som en lite bättre människa.

Sista nu jag lovar

Bara det här kortet sen är vi kvitt.
Den här fina åsnetjejen stod parkerad utanför vårt hus i Grekland för några år sen.
Vi kallade henne Krsitoffer tills vi upptäckte att hon inte hade en PetterNiklas.
Men sen orkade vi inte döpa om henne, hon var ju trots allt bara en åsna parkerad utanför ett hus i en liten fiskeby på en ö i Grekland.

Skoputs

Sitter här och funderar över möjlig hämnd/reaktion på Antonias sätt att hänga ut mig i Telenor tofflor. Anslöt därför min externa hårddisk till datorn för att kolla igenom lite gamla bilder, oldies but goodies liksom..

Hittade albumet från när jag och Antonia bilade på USAs västkust för 2 år sedan.

Det fanns mycket få bilder på oss i det albumet (for once), beror på att vi gick igenom en tjockisperiod (I blame the booze) då och har därför raderat alla bilder, mycket trist men är man fåfäng så är man.

Jag hittade dock ett hysteriskt komiskt där Antonia får sina stövlar putsade i San fransisco, ett rent rån visade det sig vara i efterhand (jag tror vi betalade 15 dollar per person och det var innan dollarn totalfallit) men å andra sidan kan jag känna att det var värt det eftersom det var källan till detta kort!

Nu när jag tänker på det

tycker jag förresten du ser rätt stjärtig ut även på denna bild.

Nåååd!

Okej, I surrender.
Problemet du verkar glömma Antonia är att jag inte har några bra bilder på oss, i alla fall inte som är tagna efter 2004.

Smile!

Jag och Johanna brukar leka vilda kamera västen i hennes kök och duellera i kameradragning. Jag vann igen och Johanna kommer synas på fler ofördelaktiga foton om hon inte byter profilbilden. Jag ser ut som en fjant! För er som undrar varför jag inte gör det själv, jag tyckte det här är mycket roligare. Det visar sig vara mycket fängslande att leka gisslandrama!

Quasimodo

Det kommer mera/flera och det blir värre...

Du ger mig inget annat alternativ

Så här ser vårt modelejon ut till vardags. Hon väljer bilderna som läggs upp på Visionistas med stor omsorg och försöker aktivt dölja sin förälskelse för skor som andas och balettposen första position. 

Byt profilbild annars läggs ett nytt foto upp vardera timme. Fulhetsgraden kommer att öka. Det är ett löfte. 

After Beach

2 kannor sangria och en avslagen cava (smakar skit men jag ger inte upp). Nu ska vi tillreda middag och dansa till Venga Boys. Det finns en tredje flicka men hon är nudist och det passar sig ju inte att lägga upp såna bilder. Visionistas är ju en barntillåten blogg som värnar om sina läsare och det sista vi vill är att stöta oss med er. 

Albus och alferna

Fantasy och sci-fi har aldrig varit min grej, med ett undantag- Harry Potter.
När det kommer till min vän Harry så finns det 3 grupper av människor.
1. Tycker hela grejen är larv och kan inte för sitt liv förstå hur vuxna människor är benägna att oberört slå upp sina glittriga böcker med stjärnprydda sidor på bussen.
2- De som tycker filmerna är sevärda men som aldrig skulle palla ta sig igenom de 5000 sidorna om den lille pojken med Elton John glajjer.
3. De som bara älskar böckerna, filmerna- ja allt som har med Harry att göra.

Jag tillhör den tredje gruppen. Det är mycket otippat då jag vanligtvis är mycket snabb med att med mycket starka ord dissa alla mainstreamböcker som denna.

Denna vecka har jag läst de två sista Harry-böckerna från minuten jag kommit från jobbet till minuten jag släckt sänglampan. Jag har som grädde på modet utlyst en Harry Potter filmvecka hemma så varje dag ses en Harry-film.

I natt drömde jag om magiska förtrollande väggar, husalfer, kusliga spöken, quidditch och godisar med leversmak.

Jag motiverar hela tiden detta (onormala?) beteende med att jag har mitt barnasinne kvar och att jag ju slutar röka så det är bra att jag är hemma och sysselsätter mig men imorse när det första jag tänkte på när väckarklockan ringde var Rubeus Hagrids spindel Aragon så slog det mig:

Jag är en tönt

Just det, profilfotot, skämtar du? Jag ser så stjärtig ut. Kan du vara en pulla och byta, annars gör jag det och till något mindre smickrande (för dig...).

Magaluf så underskattat

Hej, hej, Antonia heter jag. Blont hår, utstående öron, stort leende och lite dålig på att blogga. Kommer ni ihåg mig? 

Hur som är jag åter på Mallis och här är två mycket lustiga incidenter som kan hända när man festar i Magaluf. 

Olycka 1, en av vännerna för med övervåld in sitt kort i bankomaten fast var så berusad att hon inte märkte att det var i fel hål, yes hon tryckte in det i härkommerpengarnautfacket. Där försvann hennes kort. Kul va?

Olycka 2, den andra vaknar upp (efter att gått i sömnen) klockan 0630 i fosterställning, endast i klädd spetstrosor  på hissgolvet. I trettiominuter stod hon utanför vår dörr och försökte väcka oss med hjälp av dörrklockan (men vi sov ju så djupt och skönt) innan hon gav upp och somnade i trappuppgången. Tror ni jag fick en smärre chock när jag skulle ut med soporna kl 09 (jag vaknar alltid tidigt när jag är bakfull) och öppnar dörren?

Galet med gym

Nu ska jag bege mig till det fulaste och tråkigaste stället jag vet. Gymet.

Jag har kommit på att Sats är bajs. Svenskar blir järntvättade till att tro att "Sats är så himla bra och fräscht". Det är det inte. Sats är inte längre fräscht utan det är ganska skabbigt faktiskt, skabbigt och ett riktigt rån. Hemsk musik spelar de och de där kostymerna folk de anställda tvingas bära... Sen när är orange och svart polyester okej???

Och så har alla instruktörer artistnamn vilket jag också stör mig på. Man får typ inte jobb på Sats om man inte heter typ Moonlight eller Honey.

Så stinker det, som att det blir rent av den där blomsprutan man uppmanas använda, jag svär på att de har hällt i en pytteliten klick tvål från toan i och så hävdar de att det är steriliserande.

Och vad är grejen med den där bollen? "Åh va kul och kreativa vi är som ligger på en boll när vi tränar!"

För att runda av så hatar jag de där brudarna som är så egocentrerade att de spenderar hela dagarna i gymet för de tror de ska bli snyggare, så har de inga tuttar kvar utan bara en massa solariebrända muskler intryckta i en spetsbh. Det ser ut som män i bh:ar.

Nej om det är nåt som får mig att vilja sjunka ned i soffan med bokochbullar så är det gymet.

Hjälp!

Bilden kommer från http://www.coachonline.org/

En mycket rolig historia

En kompis till mig, Klas heter han, promenerade för ett par dagar sen en gata fram i Skara. Hans funderingar avbröts plötsligt av ett gammalt par som han hörde bråka inne i ett hus.
Han stannade upp för att lyssna och hör då gubben skrika till tanten:

[dra fetta i grus kärringajävel!]
på stockholmska: Dra fittan i grus kärringjävel!

Over and out.

Comfortpic

Ibland när saker känns tunga, när det regnar ute, när mörkret faller redan klockan 4, när man är tokpank, när man hävt i sig för mycket sprit dagen innan, jobbet går åt helvete, man bråkat med sina bästa vänner eller stresspänningarna tagit över i kroppen så brukar jag titta på detta kort och genast må mycket bättre. Jag pustar ut i vetskapen att "Jag har fortfarande inte nått rock bottom för då ser man ut så här":

Min pojkvän aka roadkill

Just det

Glömde säga det.
19:e rökfria dagen and counting...

Ut i landet

Nästa stopp Skara. Packar ihop mig om några timmar och tar tåget söderut (är det sjukt att jag känner mig stolt att veta att det ligger söderut? Det ligger något mycket proffsigt i att kunna vädersträck enligt mig)
Det blir bara över en dag och inte för att slå klackarna i taket men det blir fint att komma ned på lite miljöombyte.
Jag hoppas på att Antonia ska hålla ställningarna då jag är borta, hon har varit riktigt sopig på att blogga dessa dagar och nu har hon längre ingen kamerabrist att skylla på.

En till tävling

Dagens tävling är på dinstil.feber.se
Man skickar helt enkelt in ett kort och så hoppas man på och vinna!

Jag tycker så mycket om detta, visserligen lite blurry, blommiga kort från Grekland.

PS Klicka på rubriken för att se (läs: rösta) hur det ser ut!

Ett av bidragen

Kalimera

Den 5:e augusti med 14 grader och regn.

På väg till jobbet idag kämpandes Torsgatan fram i försök att parera regnet så gjorde jag en note to self att köpa ett robustare paraply än mitt nuvarande blommiga tjejparaply. Paraplyer är som mobiler- köper man de för tjejiga så bryter de samman för minsta påfrestning.

Ett annat plagg som inte är att rekommendera är tjockstickade strumpbyxor i kombination med kort jacka. Jag sitter i min kontorsstol liksom "inplastad" i tjock, blöt, hundluktande ylle.

Med kamera men utan bilder

Det här är andra gången på loppet av fyra månader som jag förlagt mitt minneskort till kameran. Hur går det till? Jag är i och för sig en usel letare ( skattjakt och svampplock har aldrig varit min grej. Fiskdamm tycker jag om.). Jag har en vag förnimmelse om att jag i extas sagt till mig själv: Mohahaha, (med tänd glödlampa ovanför huvudet och pekfingret utsträckt), det här är det perfekta stället att förvara mitt minneskort på medan kameran är på lagning! Men jag har ett sjukligt kort närminne så den braiga förvaringsplatsen är för bra för att jag ska kunna hitta den igen. Vad gör jag nu då?

Ingen fighter...

Min nya grej den senaste tiden har varit att jag inte kommer på egna inlägg utan spinner vidare på Johannas. Här kommer ett till. Jag hatar att tävla. Jag vill inte vara med om jag inte vinner, vilket jag sällan gör i och med att så fort jag halkar efter informerar jag alla involverande att tävlingen är rätt fjantig och kort därefter kapitulerar. Eller så fuskar jag. Kämpa hederligt för saker har aldrig varit min grej. Det gäller allt från Monopol till hoppa säck. Däremot vill jag gärna vara med om du vinner Joey, spa-helg, resan utan klar destination... Deal? 

Höstens grej

Min största hobby denna höst ska bli att tävla.
Jag ska va med i VARJE tävling jag stöter på.
Jag har hittills varit med i 4 stycken:

Elle tävling om en Hope outfit för 8000:-
Glamour tävling om en rosa Kronan-cykel
Loka tävling om en spa-helg
En rese-tävling till nånstanns kommer inte ihåg.

Detta är bara början av allt jag ska medverka i.
Vinna ska jag, vinna utav bara helvete.

Har ni tips på roliga tävlingar (de ska gärna kräva slogans och motiveringar, det är roligast) så maila gärna mig på johanna.visionista@gmail.com eller i kommentars-fältet.

Västkusten i bilder

En herrans massa bakelser
Ser något schleten ut men illustrerar fina surroundings


Thilde

Allihopa, orkar inte förklara vilka alla är men snyggt kort är det

Johannes inne i sin obcessive Harry Potter läsning

Tove