SKIT

Jag har tänkt en del på avföring. I dag var det ofrivilligt, en vän till mig var helt uppe i sin mage och sina magproblem. Det vill säga att måltiderna slinker ner, dagarna går, magen växer och ut kommer nada. Yes, bruden är full av skit. Helt ärligt är jag inte överförtjust i bajssnack, därför blir jag extremt fascinerad av folk som öppet för bajskonversationer, som att det är något som alla gör och är intresserade av. Ja, över makaroner och köttbullar, bland mammor och pappor ojar hon sig över bristen på just bajs.  

Efter ett tag förstod jag att hon inte skulle tröttna på att prata om magen, så, ego som jag är började jag spåna på alternativa sätt att få igång magen på (då microlax säljs inte på spanska apotek) för att få tyst på henne.

Det mest effektiva sättet lär vara tumtricket. Vaselin, upp och rotera. Det gäller att irritera tarmen till max. Det hjälper om man har en cigg i mungipan. Efter fem minuter lossnade det! 

Varför jag började tänka i bajsbanor är på grund av alla som ogenerat klobbar på allmän toa. Varför kan dom inte hålla sig? Hur nödig kan man vara? Fenomenet föder så många frågor! Om man nu är en person som klobbar på bibliotek, flygplan, cafén eller annan offentlig plats kan dom inte av rent artighet mot omvärlden städa upp efter sig. Allt för många gånger ha jag varit tvingad att städa annans skit. Högst oklart varför jag gör det istället för att bara byta toalett? Hur ofta finns det bara ett bås?

Troligtvis för att jag är så nojig över att den bakom i kön ska tänka "kan hon inte av ren artighet städa upp efter sig?", det är då jag spärrar upp ögonen och viftar teatraliskt bort odören och säger "oj oj, den innan mig...". Jag vet att ingen skulle köpa scenen och därmed städar jag andras skit. 

P.S När jag var yngre hade jag en skitklubb, Svenska Koinstitutets Telefonister bara för att legitimera mitt användande av ordet skit.  

P.S igen, det här var ett konstigt inlägg.