Min pappa var som ung grundaren av ett litet sömnadskollektiv på Kungsholmen. Han sydde bland annat en fin mockakappa. I dag har han förstått att det kanske inte är det mest manliga han gjort och har inte kommit närheten av en nåldyna på 35 år. 

För ett tag sen köpte jag ett par jeans som nästan var perfekta, dom var lite för långa annars alldeles perfekta. Jag bönade och bad min far att hjälpa mig lägga upp dom. Efter olika mutor tog han fram sin gamla och enormt stora symaskin (den fanns kvar och var inte riktigt så dammig som den borde vara... Han syr nog i hemlighet om dom sömnlösa nätterna...). Han skulle ta av två cm. Resultatet blev två cm för kort. Men jag är så rörd att jag fortfarande går runt i mina för korta byxor. 

I dag när jag stod framför spegeln insåg jag att jag påminner starkt om en gympalärare. För korta, lite för höga jeans som är för tighta i vaderna, för stora vita sneakers och en halvtight t-tröja med luftiga ärmar instoppad i jeansen. Knappast charmigt. Men jag älskar mina pruttskor och pappaupplagda byxor. 

Är det helt säkert att Visionistas skulle varit en modeblogg från början?