Fotograf eller illustratör- that's the question...

Jag har ju som tidigare nämnt aktiverat mig inom skoltidningen som fotograf. Mitt första projekt var att fota på insparksfesten i onsdags. Idag kom den supertrevliga chefredaktören Åsa fram till mig och frågade om det inte möjligtvis var så att jag utöver att fota även kunde bli tidningens nästa illustratör. Jag tvekade som att jag faktiskt funderade i ett par sekunder och sparkade sedan lite på en servett som låg på golvet med min Converse och mumlade ett tyst "nej".

När jag senare satt på fyran hem- min vanliga plats för kontemplation- så började jag skratta rakt ut. Alltså seriöst, jag kan knappt rita en streckgubbe och jag övervägde ändå att säga ja.

När jag kom hem så satte jag mig och ritade en hund. Jag ansträngde mig till det yttersta- alltså verkligen på riktigt- och detta blev resultatet.Vilket jävla skämt.

Har ni läst Martina Haags bok där huvudpersonen tar en roll som akrobat på Dramaten fast hon inte ens kan göra en kullerbytta. Hon tänker genom hela boken att det kommer lösa sig, vilket det självklart inte gör. Så hade det gått för mig om jag hade sagt ja. Jag riktigt ryser när jag tänker på det.