Fick sjukt starka vibbar av den gamla räven Viktor Rydbergs dikt Tomten när jag lästa dina rader. Av en outgrundlig anledning. Verkligen. Finns inte en likhet.
"Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.
Jag har kopierat upp Antonias hemnyckel så att jag kan smyga in i lägenheten på natten och iaktta Erica Sandelin när hon sover. Bara lyssna på hennes djupa andetag. Se hennes barm långsamt kontrahera. Känna estrarna i hennes parfym. Klippa av en bit av hennes hår. Sedan går jag nedstämd Lidingövägen. In i mörkret. Skrikandes:
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna, mina händer river jag såriga, ömma mot berg och mörknad skog, mot himlens svarta järn och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.
2 kommentarer:
Fick sjukt starka vibbar av den gamla räven Viktor Rydbergs dikt Tomten när jag lästa dina rader. Av en outgrundlig anledning. Verkligen. Finns inte en likhet.
"Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Jag har kopierat upp Antonias hemnyckel så att jag kan smyga in i lägenheten på natten och iaktta Erica Sandelin när hon sover. Bara lyssna på hennes djupa andetag. Se hennes barm långsamt kontrahera. Känna estrarna i hennes parfym. Klippa av en bit av hennes hår. Sedan går jag nedstämd Lidingövägen. In i mörkret. Skrikandes:
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Skicka en kommentar