Idag åt jag lunch på Prinsens fina uteservering med min far. När jag satt där och slukade min Wallenbergare med rårörda lingon och riktiga ärtor med tuggmotstånd, inte såna grågröna mosiga från Findus som jag brukar dryga ut mina luncher med, så tänkte jag att varför går man inte hit oftare. Sen kom jag på att anledningen till att jag inte går dit oftare. Det är att de inte har en ynka lunchspecial och att min favoritscampisallad kostar 250 riksdalen. Med varje tugga slukar man alltså en rejäl bit jeansjacka på Weekday (jag mäter alla pengar i hur mycket kläder/vin jag hade kunnat få för det). Nivån på hur trevligt man måste ha det för att det ska vara värt att gå dit är alltså näst intill ouppnåbar...

Pappa var dock nöjd, trots att han fick paya för kalaset.