Strandsnopet

Vi vaknar lite för sent och är inte på toppenhumör.

Vi pallrar oss iväg till stranden.

Det är värmerekord (över 40) ute.

Vinden är som en hårtork, den svalkar inte utan torkar ut.

Vi svettas som grisar och sanden klibbar fast överallt.

En gammal grekisk bekant kommer fram till oss och berättar om hennes i förra veckan avlidne pappa. Jag försöker sympatisera och klappa hennes axel med vänstra handen medan jag diskret försöker klia mig på rumpan med den högra (sand och salt där med).

Vi får inte ned parasollet tillräckligt långt så det blåser hela tiden upp och slår oss i huvudet.

Vi lyssnar på Sommar med Joe Labero och vrider oss av tristess. Är inte grejen med Sommar att få höra en annan sida av en känd person, inte att få personens CV uppläst för sig?

Vår plastkasse vi förvarar alla strandprylar i blåser ivåg mot nakenstranden, jag springer skrikandes och topless efter. Sanden bränner som in i helvete under fotsulorna.

Vi käkar varsin nektarin, jag tappar min i sanden efter den andra tuggan.

Får nog och bestämmer oss för att dra.

Nedan kan ni se i vilket skick vi befann oss.

Länge leve AC