Jag anade nog någonstans vad detta skulle göra med mitt låga blodtryck och min utvecklade förmåga att svimma, men testa det ville jag göra.
I en halvtimme var jag med, hann till och med kaxa upp mig och göra övningarna liiite djupare än vad instruktören visade. Men sen tog det stopp. Tvärstopp. Jag såg inte bara stjärnor utan stora svarta hål framför mig. Jag satte mig ned på min yogamatta och väntade på att hjärtslagen skulle lugna sig. Well that never happened, eftersom stora fläktar hela tiden sprutade ut 40 gradig luft på mig. Instruktören sa noggrannt till i början av klassen att man absolut skulle försöka stanna i salen även om man blev yr så jag satt snällt kvar på min nyinvigda och numera dyblöta yogamatta medan tinningarna pulserade. Det enda jag kunde tänka var: jag vill ut, jag vill ut, jag vill hem, jag vill hoppa naken i snö, jag vill dricka isvatten med citron, jag vill vara nästan var som helst- bara inte här. Efter en och en halv timmes plåga släpptes vi äntligen ut, då fick vi iskalla handdukar doppade i citronvatten, detoxte och grapefrukt och helt plötsligt kändes allt rätt bra ändå. Kanske är lite som jag har hört att det är att föda barn, när man är mitte uppe i det (barnafödandet alltså) så är det ända man säger (skriker antagligen snarare): ALDRIG IGEN! Men så när bebin väl är tvättat från kladd och inlindad i könsknutet färgad filt så tänker man att: jo, men så farligt var det nog inte.
Om ni vill testa så gick jag hit.
Så finns en lite less pricy här.

1 kommentar:
Ja, så är det. Det har jag bestämt. Det här ÄR den bästa bloggen. Bra bilder, helbra texter och en massa tjusiga damer och herrar. Som jag dessutom känner igen. Här i förskingringen kan man inte begära mer. Kör på!
Skicka en kommentar