Idag besökte jag utställningen Joey tipsade om. I like. Plus trevliga kulturpoäng en grå söndag i december. Men. För det finns ett men med i bilden. Man pallar sig upp, är sjukt peppad och känner sig lite extra duktig, promenerar dit, tar rulltrapporna upp till 3 våningen, går in, går ett varv, tittar noggrant men hur lång tid kan man egentligen titta på en bild utan att man ser ut som om man letar efter den dolda 3d-bilden i bakgrunden?, går ett varv till och sedan är det klart, man tar rulltrapporna ner och finner sig i en etnisk matmarknad på Sergelstorg.

Hela söndagens schema kretsar kring en utställning som man kan sätta check vid sidan av efter en kvart. Snopet. Och så va klockan 16 och jävla massa timmar kvar till middagen.

Nej jag tycker att man som kulturkurator har en skyldighet att ha en bredare repertoar att visa upp. Mer, fler poäng vill jag ha och det ska ta minst en timma så att det känns att man gjort något bra och inspirerande. Annars känns det likartat till sorgen då man inser att man är på fyllekäkets sista tugga.