Kissibreak

Idag har jag varit på valpkurs. Jag var nära på att ställa in men jag trotsade halsontet i sista stund och hänkade på mamma till Enköping. Jag vill ju så gärna lära mig! I alla år har jag blivit häcklad av Sophie m.fl. för att jag är så kattig. Och ja, visst är jag kattig. Men jag fattar inte varför det ena måste utesluta det andra! Jag vill va både kattig och hundig på samma gång.

Och fasen va bra det gick. Vi gjorde kontaktövningar och jag proppa i Seeker så många "duktiga du" köttbullar att han till sist bara satt med öppen mun, han orkade inte ens nafsa efter dem. Men han var ju så sjukt duktig!! Finast av alla sina syskon var han också. Det blev en riktig toppendag och när det var slut och jag inte trodde det kunde bli mycket bättre säger kennelägaren "och en extra guldstjärna till Johanna som faktiskt var absolut duktigast idag, trots att hon aldrig haft hund förut- guldstjärna till dig Johanna!"

Kan ni fatta? Jag var tvungen att titta ned på Seeker så det skulle se ut som att jag blygt tog emot berömmet. I själva verket log jag så hela min undre tandrad syntes och inombords tänkte jag inte "å, nej men usch.. inte jag... vad snälla de är..." utan "MOHAHAHAHAHAHA, IN YOUR FACE SOPHIE, nu kan du sitta hemma med den trötta Bobhunden du brukar passa som är passiv som en katt medan jag apporttränar i djupa skogar med min sportiga manliga proffshund".