Jag lider av det inte helt ovanliga fenomenet vardagsstress. Detta konstanta tryck i bröstkorgen kan tyckas överflödigt då jag egentligen inte har en ovanligt intensiv vardag. Lösningen är nu dock nära. Utanför kontoret har vi en pytteliten gräsplätt som vi på kontoret, som de positiva svenskar vi är, gör till vår privata sol och matplats från månaderna april-oktober. Idag var det i alla fall premiärlunch i parken där en quinoa-kycklingsallad och Pellegrino förtärdes samt en hel del genomskinligt blek vinterhud blottades. Gustaf kläckte den brilianta idéen att vi ska köpa campingsolstolar och ha på kontoret för att om möjligt få ut ännu mer av våra lunchraster..
Jag tycker att vi ska hitta ett bra namn för gräsplätten som vi framöver kan referera den till, förslag välkomnas!
Jag och Tove på plätten
4 kommentarer:
cool. vi käkade åxå lunch ute idag. vi krubbade nere på skeppsbrokajen framför en ovanligt ful lastbåt.
Förra året förstördes njutningen av stora gula varninsskyltar för råttgift som var upphängda runt plätten. Inte kul. Nu hoppas jag att giftet har gjort sitt jobb så man inte behöver oroa sig för att få oväntat besök.
plätten ska plätten heta! så..
Den är som sagt inte stor den där gräsfläcken. Den är inte heller särskilt kuperad. Så den borde ju heta det den är:platt plätt plutt.:)
Skicka en kommentar