Johanna

Praktik och komfort? Nej tack

Läste en intervju med Sara Jessica Parker i senaste Elle om hur hennes roll som Carrie i Sex and the city har influerat hennes riktiga liv, vardag och stil. När det kommer till den senaste punkten så fnyser SJP till och svarar nåt i stil med ”Ständigt uppklädd och med högklackat till vardags? Gud nej, jag har ju barn, är busy och bor i NY, det är alldeles för opraktiskt”.
Men SJP, nu försa du dig allt- tänker jag då. Det borde ingå i folks kontrakt att ljuga även efter arbetet är avslutat- för där tog hon kol på det lilla hopp jag hade inom mig att det faktiskt finns sådana som Carrie.

Det var lite samma känsla som när en kompis till mig fick ett jobb på Zara och tänkte följa ”dresscoden” med lite nya inköp från samma affär och hennes kollegor varnade henne för att köpa skor därifrån i och med att de är så obekväma. Om inte ens de själva tror på det, hur ska då jag förväntas göra det?

Jag vet ju för min del att mina fötter liksom lägger ned efter en halv dags springande på kontoret men jag försöker i alla fall. Så vad menar hon? Att hon bär Ecco när hon är ute och promenerar i Central park?

Kan vi inte i framtiden slå oss ihop och ljuga/överdriva lite mer, om så bara för oss själva så är det bra nog. Vi kan väl intala oss att skorna visst är bekväma, att klänningen inte alls är för kort, att vi inte alls är för uppklädda för en vanlig regnig tisdag på jobbet och att vi visst kan ha solglajjer i januari!

Detta självklart inom vissa gränser, vi vill ju inte gå runt och se vulgära ut- men vardagsglamouren är något jag saknar i den svenska mycket androgyna kvinnostilen.