Här är den, min monster scooter.

Nu har jag bytt och fått tillbaka den minimala lilla jag brukar ha.

Börjar få lite kalla fötter ändå. Den var riktigt proffsig alltså, trots en del ocoola faktorer som hjälm, I Love Lesvos handduk, frysväska och strandparasoll över armen så var det ingen trafikant som messade med mig på den.

Tove ska för övrigt för första gången i sitt liv hyra moppe. En gång för ett par år sen klunsade vi om vem som skulle köra upp till bageriet mitt inne i byn (alltså helt livsfarligt att köra) och Tove stackarn förlorade och fick köra upp dit med andan i halsen. Hon såg handikappad ut när hon satt på moppen. Fy fan vad taskigt av mig och Antonia nu när jag tänker på det i efterhand. Jävla lata kossor vi var (läs: är) alltså.

Min och Toves mailkonversation om moppar:

Tove: Vad har vi för planer? Vad kostar det att hyra moppe? Kommer jag kunna lära mig köra?

Johanna: Du ska absolut ha moppe annars finns ju risken att vi rör på oss och det vill vi ju inte!! Jag kör Thilde så kan du vingla runt bäst du vill efter oss. Bara för att jag sa så kommer vi att ramla, fy.

Tove: Jag kommer ramla på moppen! Eller ännu värre, köra på något stackars barn inne i byn. Fan jag hade hoppats på att jag skulle hinna fixa vår moppe innan så jag kunde öva lite i Bromma men det kommer inte gå.