23 år och självständig...NOT!

Japp så var man tillbaka i mammas varma famn. Mor och far har under min helvetes vecka av feberkrämpor jagat ripor i riksgränsen (ingen telefoni finns att nyttja!). Så dom va helt ovetande om att jag utöver grisinfluensan missat uppropet på universitetet. Vilket betyder, inget csn, vilket betyder opublicerad författare (finn till råga på allt yttligare en käftsmäll under veckan, första refuceringsbrevet damp ner i inboxen) utan pengar.

Jag har ring varje dag och bönat, hotat och skrikit åt kvinnan på litteraturvetenskapligafittreceptionen. Utan framgång. Jag är mer eller mindre portad för livet. Trodde jag. Åt spagettimiddag med mor och far igår. Gråter lite ångest och beklagar mig över vilket hopplöst barn jag är.

10:37 idag ringer mor. Hon har fixat en plats på litteraturvetenskap runkkurs 1.

Hur det hela gick till? Ingen som vet (mamma gav henne ett kuvert under bordet...).

Förnedrande, jovars men mamma fixa biffen och csn i fickan.