Ny motivation till att fräsa på med inlägg - vi har skrivit hela 967 och numera 968. Jag ska skriva det tusende inlägget.
nu till något helt annat.
Igår tränade jag för första gången på fyra månader - jag sprang en en halv mil (Vem springer fem km när man kan ha sprungit en halv mil?). Kom till rullbanden och som vanligt är de framför tvapparaterna tagna av kvinnor som med öppna munnar tittar på förlossningsklinken och vänder bort huvudet när blod och hinn-scenerna kommer men lyckas ändå att hålla sig kvar på bandet. Förstår ni hur sakta dom power walker då?
Jag blir lämnad åt ett löpband med figurspegel framför sig. Vem vem vem blir eggad av sitt egna eldröda ansikte och kobenta springstil? På bekostnad av kalorier fick jag springa cplångsamt så att jag kunde förbi åtråvärd (hahahaha). Längsta halvmilen i mannaminne
När jag kom hem hade jag sån huvudvärk av ansträngningen Långt och sakta är fan jobbigare än man tror. Jag gick och la mig 20:30 med två ipren och grönt te.
2 kommentarer:
Hahaha detta inlägget är störtskönt Antonia!
Puss Madde w
Förlossningskliniken? Vilken tid gymmar du?
Skicka en kommentar