-Åh, honey! Vet du vad, jag åt min favoritpizza också, fan vad jag hade saknat den!
-Jaha, svarar jag distraherat och sneglar med ena ögat på Johannes samtidigt som jag redigerar teaterbilder i Photoshop.
-Och vad var det då?
-Indiana (uttalas indiaaana, med svenskt uttal alltså inte som man uttalar delstaten Indiana med 6,3 miljoner invånare utan som man uttalar det i 15 000 invånarstaden Skara), den har deg då förstås som grund, sen tomatsås och ost. På det banan och curry och ananas.
Jag tittar upp förvånat.
-Allvar, åt du det?
-Ja, men det är inte klart! Sen kebab och pommes frites på och så stark kebabsås.
Jag stänger ned datorn och kramar Johannes för när ens sambo har gjort det som utan tvekan kommer att bidra till hans för tidiga död så är det det enda man kan göra...
6 kommentarer:
Oh en förädling av den gamle vännen kebabpizzan smakfullt raffinerad med pompa, snilleblixt! en fundering bara, gräddas pomfritten tillsammans med pizzan eller läggs den på i efterhand för att bevara krispighet? skall nog besöka min lokala kebab/pizza-nasare och testa det här.
Japp, den är fantastisk. Mycket riktigt läggs pommesen på efter och sedan sås. Oftast äts, vilket jag föredrar, stripsen med gaffel. Då och då får man med en skivad banan eller en saftig annanasbit. Steg 2: pizzan slicas och avnjuts på traditionellt vis.
Jag tycker på allvar att det låter lite gott. Förlåt.
Ja, då behöver man inte äta något i dag i alla fall, sparar lite hushållspengar. Aptiten bara rann bort.Infarkten bara ropade på hjälp.
Klart du gör! Gillar man ostpulverdoppade cashewnötter och leverpastej med sked så gillar man garanterat Indiana.
Eller hur pappa!
Skicka en kommentar