Japanska pojkar som dansar till ABBA, till alla låtar, för filmsnutten av BSB kopiorna gick om och om hela kvällen. Med vissa avbrott för hemfilmade naturmotiv, en bro, en viadukt, berg, man på fält, fält i soluppgång och så vidare. Mycket intressant.
Jag mimar när familjen sjunger "jamåhonleva" och snapsvisor. Jag sjunger inte. Fastän jag lovat mig själv att aldrig mera ta ton bland folk ylade jag efter någre glas: Betty Davies Eyes, 9 to 5 och väntade förgäves på Joyride. Självklart var alla närvarande musikaliskt lagda utom jag.
Om det vore så väl att det stannade vid att jag är tondöv, men nej, jag är totales omusikalisk, det vill säga jag vet inte när jag ska börja sjunga. Jag hör inte hur lång pausen ska vara mellan refräng och vers. Vilket gör att jag måste göra en grej av mitt handikapp. Oturligt börjar jag sjunga en halv sekund innan alla. I stället för att inrätta sig och visa att jag inte kan måste jag envisas med att sjunga hela låten en halv takt innan allsången. Med ett spexigt leende och ett gråtande inre står jag på mig. Katastrof.
7 kommentarer:
Vi vill se din klänning också!
har ingen på min klänning.
Vad sjöng johanna?
Vilken läskig tröja den brunhåriga tjejen har.
äh, kareoke? Why?
Det där kortet äääär så sovjet på mig
Du är het
Skicka en kommentar