Lunkade i seg takt till Vivo med Erica för att köpa toapapper. Det är så skabbigt att endast köpa bajspapper så vi passade på att köpa en supersöndagsfrulle också. Erica tar jättekliv för hon har jättelånga ben. Det blir ett glapp på en halv famn mellan oss, en kärring fort som fan kryssar mellan oss. Erica lassar upp frukosten, mitt uppdrag var toapapper, men kärringen blockar rullbandet. Jag sträcker mig lätt över henne för att lägga mitt familjepack lambi med resten av våra varor.

Tanten: Jaha, det är så man gör nu förtiden (hon tittar på mig som om jag snodde räddabarnen-bössan invid kassan).
Jag: Äh, förlåt?
Tanten: Jo jag stod i kön men ja ja (suckar mycket högljutt och irriterat)
Jag: Äh vi är i hop, pekar på Erica, asså det är hennes bajspapper också. Vi delar toalett.
Tanten: Åh, jaha, jag trodde..
Jag: Tänker onda tankar medan jag packar våra varor och är fortfarande stött. Dålig start på söndagen.

Vad gör du på en lördagsmorgon

Jag ska till bajsPoppius. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Jag vill inte.

Varför ska du till Poppius då?
Jo nu ska du få höra. Vi ska visst sätta ihop en tidning av dom små texter vi skrivit ihop under terminen.
Jaha, va kul.
Kul? Vi skriver under ämnet dödssynder. JAG VILL INTE.

I går bjöd jag hem några jag pluggar med. När alla åkt hem fanns Maria ( vill vara av mexikanskt ursprung, bup-mentalvårdare och gillar att spöa på killar) och Jossan ( den argaste människan jag känner, uppväxt i en kvarn på gotland och mkt coolare än vad jag framställer henne som) kvar i mitt kök, rökande och yrande på var sin stol.

Vi var tvungna att avrunda kvällen vid halv 1 då vår box tog slut och eftersom jag är ett barn och inte kan hushålla med saker hade jag inget förråd med öl/vin/sprit/vad som helst som innehåller alkohol hemma. Maria föreslog att nästa gång skulle ha spritfest, för hon ett gömme med fulsprit hemma. När M gick på toa viskar Jossan att hon inte vill bli blind. Hon står för spriten nästa gång bara hon slipper bli blind.

Vi skrattade så vi tjöt och lekte att vi skulle vara blinda författare. Vi härmade Steve Wonder fast böt ut pianot mot en datorn. Sen gjorde vi gester om hur man går ut med blindstav och hund på krogen. Maria tyckte inte det var lika kul. Men det var fantastiskt festligt.

Dagens diss - dissinlägg

När blev Joey en bitterfitta som bara ser det fula och trista? Jag har huvudvärk och vill läsa något kul och godmorgonigt men du massproducerar ju bara argsinta inlägg om vinter, snor och sockor. Skriv om blommor är du snäll!

Dagens (nöd)diss- stödstrumpor

Jag lånade ett par proffsstrumpor av Johannes i morse. Proffsstumpor är för den som inte visste det strumpor som har stödkanter.
Problemet var att de här strumporna var så tjocka att mina stövlar blev 2 strl för små. Jag fick stanna 10 ggr på väg till jobbet och andas för att dämpa smärtan de frambringade.
När jag kom till jobbet kastade jag av mig stövlarna och dök ned under mitt skrivbord för att
hitta eventuella extraskor. Det enda som stod där var ett par jättejättehögklackade skor.
Det fick i alla fall duga så nu klampar jag runt i för höga klackar och blodiga blåsor.

Morgonen etappvis

Jag spinner vidare på mitt så uppmärksammande vinterinlägg.
Min vintermorgon är uppdelad i två etapper, båda präglade av självkontroll.

Steg 1
Säger sig självt- Att stiga upp ur sängen. Försöker tänka på proffsiga saker som ska hända under dagen men jag ser bara en moddigt Torsgatan, min kontorslunch bestående av tinade ärtor och matvete och mösshår.
Steg 2
Jag har pallrat mig upp och sjunkit ihop till en liten påse i soffan.
Jag sitter med en kaffe i handen och kollar på Nyhetsmorgon. Jag sitter tills smärtgränsen är nådd, alltså att klockan slagit tio över 8 och jag kommer grovt för sent om jag inte rör på påkarna.

Tjugo minuter senare är jag på väg till jobbet med matvetet i väskan. Jag lyssnar jag på Sommar i P1 på Podcast, tittar ut över ett moddigt Torsgatan, jag suckar djupt.

Jag kan inte hjälpa det, jag älskar blodpudding. Och cigg. Jag tänkte först lägga upp bilden i svartvitt men vem försöker jag lura? Att ta bort färgen gör inte situationen mindre skabbig. PS jag äter skivorna som dom är, utan lingonsylt som dämpar blod/mjöl-smaken.

när jag kom hem utmattad med en lukt av sjukhus möttes jag av denna varelse. är inte min roomie toksnygg?

Vänner sökes

Jag positionerade mig illa kvickt som tjejen som helst ville bli lämnad i fred. Då tillfälle gavs var och är jag fortfarande flitig på att visa mitt öppna hat mot Poppius journalistskola. Jag har under en termin tjurat i ett hörn under lektionerna. När mina medstuderande hängt vid kaffeapparaten har jag begravt mig i en bok. Jag har inte velat beblanda mig med idioterna.

Men idag hände något. Jag märkte att alla helt plötsligt kände varandra. De skrattade och pratade om att ta en öl på onsdag. Två pratade om det där stället innan kungsholmsbron (?), hur god paktstansk mat är och en lunch i nästa vecka.

Helt plötsligt var jag förfärligt intresserad av att vara med. Jag trodde jag gjort mig intressant i min tysta mystik men jag var visst en tråkig enstöring som ingen ville dricka öl med.

Snopet och lite smärtsamt.

Att acceptera sin fulhet

En rolig sak med vintern är att man är berättigad till att äta typ dubbelt så mycket som resten av året. Ibland snöar det och är soligt och innan snön blir grå modd så är det himla vackert.
En tråkig sak med vintern är att man är ful som stryk. Min pappa har alltid understrukit vikten av att inte använda ordet ”man” då man inte kan utgå från någon annan än en själv. Men i det här fallet så tänker jag trotsa Torsten.
På vintern så är man:

1. Tjock. Det spelar ingen roll hur mycket vitkål man käkar och hur många Reisen man undviker. Lik förbannat drar kroppen åt sig minsta lilla Läkerol för att skydda sig mot denna evinnerliga kyla vi präglas av i Sverige.
2. Fattig. Det spelar ingen roll hur många hundralappat man stoppat under madrassen eller hur många partytoppar på HM man tappert ignorerat. För lik förbannat fyller två-tre personer år i december OCH alla ska ha julklappar. Helvete. Har man dessutom, som jag, en långresa inplanerad så är man helt körd.
3. Ful. Dels så är man ju tjock. Dessutom så är man konstant osminkad. Spelar ingen roll hur mycket ID man vräker på för lik förbannat blåser vinden/regnar/snöar det och allt rinner av ansiktet innan man hinner komma till jobbet.
4. Elektrisk. Hår+Dunjacka=Katastrof November-mars spelar det ingen roll hur många tusenlappar du lägger ned på TIGI, Joico, Maria Nila m.fl. för lik förbannat ser ditt hår ut som skit.
5. Puckelryggad. Hållningen som annars är så viktig förkastas fullständigt under denna delen av året. Det sägs ju att man kan ”tappa 4 kilo” genom att sträcka på sig och hålla in magen.
I december kan man ju inte göra annat är att, i skydd mot kylan och blåsten, hålla upp axlarna mot öronen, titta ned i gatan och gå med armarna i kors.
6. Snorig. Self explanatory.

Det finns en viss ålder då man jobbar hårt för att se uttråkad och oberörd ut. Jättekonstigt men jättesant. Jag var på konsert i kväll och såg två killar av det slaget ( 18, akne, mössa och lillebrors vänner) men även en överlycklig jazzpianist. Hela hans kropp ryckte när han spela. Hans fötter steppade och minspelet sa orgasm.

Jag kom fram till att jag avskyr folk som inte bryr sig. Det är ju inte så att killarna fick pröjs för att spela. Nej vi gjorde dom en tjänst som kom dit och lyssnade på deras lilla konsert. Det är inte plågsamt att göra det man tycker om, dom borde vara glada. Ett litet glädjerop. Mera gladlynta pianister och färre griniga basister.

Klockan är 00:56 och det har ringt fyra gånger inom loppet av fem min på hemtelefon. Varje gång jag svarar lägger personen på. Fumlig trött och vinpåverkad har jag letat fram min telefonmanual för att förstå vilken knapp jag ska trycka på för att få fram teleregistret. Utan framgång. Jag försökte memorera numret men blev så nervös att jag glömde det i samma stund som jag svara.

Jag är säker på att det är en granne som ringer. Med stort nöje granskar han (det är alltid en han) mig med hjälp av ett stjärnskådarkikarsikte med megazoom medan jag ligger livrädd i min säng med en morakniv i handen.

Nu ringde han igen. 0704 866 380, Bo Thomas Carlsson i Hägersten jag uppmanar alla som läser bloggen att ringa honom omgående!

God natt

Dagens diss

X200 ner till Skara. Förutom att tågets stabiliseringmackapär var trasig så att man svängde fram och tillbaka som en trasdocka och jag mådde illa som in i helvete så satt det två 25-åriga rökande, solarieorangea JLindebergs golf-linje killar bakom mig och lyssnade på Oh Holy Night högt från datorn och sjöng med. På repeat. 2 timmar. Jag blängde på dom minst 10 ggr och de tittade nöjt tillbaka, de ville provocera och de lyckades.
Det var exakt som den där reklamen med ni vet han på flygplanet som sitter och sjunger med sin musik så den andra killen trycker på en knapp och han skjuts ur planet. TÄNK om det hade funnits en sån knapp.

Dagens diss alltså: rökande white trash killar som sjunger julsånger i november.



Nu har Johannes mamma lagat limepaj så jag måste sticka.
Hejdå.

Värk

Ligger hemma med extrem huvudvärk, har inte kommit ur soffan på hela dagen, ligger och bloggar från iphonen.
Jag kommer va borta i Skara över helgen, Antonia du håller ställningarna va?

Dagens diss

Tjejer med pumps, strumbyxor, knälång kjol och TÄCKJACKA (gärna av märket Everest).
Vad hände ”Vill man vara fin får man lida pin??” Vad hände med att frysa arslet av sig på vintern medans killarna traskar runt i Timberland och Fjällräven? Vad hände med den vackert skurna och ack så kvinnliga kappan??

Antingen har man byxor och täckjacka, eller så har man kjol/klänning och KAPPA.
Okej?

Ny grej

De senaste dagarna har jag ägnat åt att lyssna på typ alla avsnitt av Fönster mot mediavärlden som gjorts. Detta har dels resulterat i att jag gått själv på gatan och skrikit av skratt och dels att jag börjat känna att jag, likt Alex, har mage att dissa allt och alla.
Så från och med idag ska jag dissa en sak varje dag, det är extra kul på vintern då man är allmänt surare och alla är allmänt fulare.
Det finns risk att det blir för mycket klädrelaterat, då får ni säga till.
Dagens diss är i alla fall det och en kommer snart.

Årets blötaste kväll

Ibland så har man turen att få gå ut och äta med sina egna eller sina vänners föräldrar.
Detta är trevligt dels för att de generellt sätt är mycket roliga aftonar och dels för att man får äta på ställen där man annars knappt har råd med ett glas av husets röda.
I december förra året var jag och Antonia ute och åt med hennes extremt sympatiska föräldrar.
Det blev en lång och lyckad kväll som slutade på greve Noppes bar. Samma kväll snackar Antonias mamma till mig och Antonia varsit medlemskort.

Jag och Antonia var lyriska över våra kort och jag hade helt plötsligt världens bästa partytrick: "schhure ni veit ni vaa vei scka geora nuu? Nuu suurru scka vi gå och parta meid kneuugen!".
En månad senare träffar jag Johannes och slutar vara ute till 4 på onsdagskvällar.
Inget party med kungen alltså.

Nu går snart våra kort ut och eftersom det kostar skjortan att vara medlem så tänker jag inte förnya det. Därför har jag och Antonia nu bestämt oss för att visa Noppes besökare vad de har missat, så vi ska utnyttja våra oanvända membercards och ta igen för hela årets relationsrelaterade promillebesparingar.

Att vända andra kinden till

Ja men det är väl klart att jag väntar på dig min älskade vän!
När jag konfirmerade mig fick jag lära mig att man skulle vända andra kinden till.
Du hade haft stenpejl på det, Antonia. Om du inte hade ramlat på dasset och slagit i huvudet och svimmat och spenderat resten av konfirmationslägret i sjukstugan vill säga.

Dass Spotting (sjukt kul blogg för övrigt)

Oj vad jag skratta åt falukorv!

Otroligt att den fortfarande få heta Johanna och Antonias blogg. Om jag var du Joey hade jag avkrävt att jag skulle säga upp mitt bloggarskap. Det är därför jag gillar dig så mycket. För du är god och tolerant.

Jag har varit i Indien och tittat på kvinnor som lever som kreatur och blir sönderslagna av sina män. Tokinspirerande. Sen kan jag allt en svenne kan förmå sig att lära ig om Indien. Fråga mig vad som helst.

Förtryckta kvinnor i grupp. Man skulle ju tro att det skulle vara tyst i salen...

Min nya kärlek Ruchi. Hon är allt jag vill ha (vill vara)!

Den här doktorn får bara vita snygga och vältränade sjuklingar uppsöka.

De så kallade bussgudarna som såg efter oss på Indiens mindre välskötta vägar.

Riche infekterat

När vi ändå är inne på Riche.

Jag har alltid sett Riche som lite av ett vattenhål bland olika Whiterooms och Laroys och andra rätt otrevliga platser runt mitt annars så älskade Stureplan. Men i fredags svek det mig ordentligt.
Den fantastiskt vackra lokalen var fylld till brädden av 35-45 åriga APpackade män som brölade ut sin närvaro och förstörde kvällen både för personalen och alla de snygga 25 åriga stockholmsmediabrudar som hade hoppats på någon trevlig ny bekantskap eller en normal konversation med sitt sällskap och inte salivstänk på chiffongblusarna från rödmosiga ouppfostrade män med komplex upp till öronen.

Efter ett tag lackade jag ur. En ful blek blond snubbe halvsitter på mitt bord och sjunger nån form av fotbollssång- ni vet ohohoh o oooo ohohoh o oooo. När våra drinkar börjar sippra över kanten på glasen så tar jag tag i killen och ber honom notera: vänligt att chilla lite.
Det blir tyst i 5 sekunder och sen kommer han riktigt nära mitt ansikte, så nära att jag riktigt kan dofta planksteken och bean han smaskat i sig på ett mindre klassigt ställe än Riche 3 timmar tidigare, och skriker: chilla själv då för fa-a-n! (Har ni hört Alex Schulman säga ”Kör för fa-a-n? Så sa han det)

Det var det enda han hade att svara. 35 bast.
Helvete asså vad det går utför.

Riche eller rustningar

I helgen var en kär släkting och hälsade på från Värmland.

Som seden säger så är det ju gästen som får bestämma vad som ska läggas tid på under helgen.
Killen som är 21 år gammal väljer originellt nog (i min värld) att vi ska dra till Livrustkammaren vid slottsbacken för att titta på hästen Streiff eller vad det var den hette.

Jag försökte hålla gott mod, jag gjorde verkligen det!
Jag trotsade min baksmälla och körde stenhårt pepptalk genom neskaffet om hur bra och allmänbildande det skulle bli att gå till ett museum i stället för att ta en Acne/Whyred/Filippa vända på stan. Att verkligen se någonting meningsfullt- något som betytt något för hur vi lever och mår idag.

Jag hade så fatalt fel. Livrustkammaren var det i särklass tråkigaste stället jag varit på.

Barn, barn, barn- vart jag än vände mig var det snoriga skrikiga ungar som ville lära sig vad alla delar på rustningen hette samtidigt som de klistra fast snorkråkor på fönstret till klenoderna.

Jag var så uttråkad att jag gick ut och satte mig på en bänk vid entrén, kände mig som att jag var fjorton igen och tyckte jag var för cool för museum. Men faktum är att det är sant, jag är alldeles för cool för Livrustkammaren. Rustningarna får vänta på mig i minst 20 år till, tills dess kan ni hitta mig på Riche.

Fotoslut

Idag är det sista gången på fotoskolan och man ska ta med sig några av sina favoritbilder man tagit. Det blev lite häst, lite barn, lite vän, och en massa Johannes.

Med vänliga fucking hälsningar

Jag är allergisk mot två uttryck, det ena är om man frågar någon om något var kul/gott/profssigt etc och personen svarar: ”jo, det var väl okej”. Det andra är folk som undertecknar med Mvh.
Nu senast var det min egen mor.

Mamma skriver:

Hej lilla, läs och begrunda. Du får gärna korrekturläsa.Mvh Eva-Lotta

Jag svarar:

Om du skriver under med "Tack Eva-Lotta" igen så tänker jag inte ens öppna pdf:en!!!!!Din unge som älskar dig

Vad är grejen med Med vänlig hälsning asså?

Det är det i särklass mest opersonliga sättet att underteckna ett mail, sms eller brev. Vad är fel med puss eller kram eller varma hälsningar eller kanske hjärtliga hälsningar.

"Med vänliga hälsningar" känns som att få en opersonlig klapp på axeln från hand kall som is.

Antonia?

End of romance

Jag trodde att det vara att kissa med öppen dörr men jag hade fel- det här mina damer och herrar har jag just införskaffat för att motverka min kroniska nästäppa- it's the end of romance...

Opa!

Som ni kanske anat by now har ju jag en nästan osund passion för Grekland och allt som har med Grekland att göra. Detta resulterade i helgen i att jag, utan minsta hesitation, klockan tolv på natten (det öppnar då) pallrar mig ut till Solna för att gå på grekfest och dricka retsina.

Jag kom hem 5 och det kändes lite som att vara tillbaka i svunna festår.

Så här kan det se ut på Industrivägen runt 3-snåret...

Min nyfunne vän Sofia

erika sa...
jag är besviken bloggen blir bara äldre och äldre och bortglömd som en gammal på hemmet

johanna svarar:
Nej, jag ser det mer som att bloggen fått lite mer frekventa och längre pauser.

Falukorv

Det här har jag skrattat åt i ungefär en timme nu. Högt. På kontoret.
Jag tror jag kan ha kissat en liiiiten droppe i byxorna.
Hon hade alltså från 2004 till 2008 på sig att förbereda sig för att inte göra om denna hysteriskt roliga felsägning, but no.

Inga kommentarer?

Jag ser ju att ni är där, jag har ju statistik på bloggen.
Give me a sign of life for crying out loud!!

James och Antonia

Filmen var ganska trist igår. Fattar inte grejen med att dra upp den där latinoöstbruden till max när han inte ens ligger med henne. En puss på kinden var allt hon fick i slutet, vilken antiklimax.

Nog om det.

Igår åt jag middag hos Antonia som är hemma EN DAG mellan NY och Indien som hon drar till idag. Hon har sagt att hon ska blogga.. Let's see.

Undrar om hon kommer få racerbajs om hon råkar öppna munnen i duschen eller om hon kommer förälska sig i en sitarplayer, ni märker att jag i min okunskap spelar mina kort på klichéer.. Oh well.

Bond

Ikväll ska jag gå på Bond.
Jag fick biljetter av Antonia.
Jag vet inte vad Quantum of the Solace betyder, jag tryckte in det i google translate och fick då upp quantum av tröst. Gjorde mig inte mycket klokare.
Varför har de en titel på filmen som 70% av jordens befolkning inte förstår kan man fråga sig..
Men det orkar jag inte göra just idag. Jag sitter här och samlar kraft för 2 timmars action och snygga öststatskvinnor.

Halloween

Aadel shakar

Cruella och Pongosarna

Cruella

Johannes var så fiiiin som Harry Potter. Men eftersom vi var ute i absolut sista sekund så hittade vi bara glajjer med styrka så han började må illa och tyckte dessutom att han såg mer ut som Little England, så det blev det i stället.

Systrarna Thilde och Tove på Thildes 20-årsmiddag

Jag har bytt plats på mitt jobb så nu sitter min chef och ser min skärm hela dagarna, jag kan inte smygblogga längre.
Ska blogga under lunchen